MILJARDBUSINESS. Bolagen bakom adhd-medicinerna omsätter miljarder.
Tusentals svenskar har fått diagnosen adhd.
I en granskning tidigare i veckan avslöjade Aftonbladet turerna kring läkaren Ola Lundin. Han skriver ensam ut 28 procent av metamina, ett amfetaminpreparat mot adhd.
Adhd har blivit en populär diagnos och det skrivs idag ut nära tre gånger så mycket narkotikaklassade preparat jämfört med för fem år sedan.
Det har kallats en ”modediagnos”.
Och oavsett hur man ser på den saken är det oerhört tunga intressen som lurar i kulisserna.
Det visar vår egen research som vi gjort efter att ett flertal tips kommit i ämnet:
Fem svenska läkemedelsbolag är involverade i handeln med de runt 20 adhd-mediciner som finns på marknaden. Givetvis ingår även andra läkemedel i siffrorna – men ändå: nästan samtliga omsätter runt en miljard kronor per år i Sverige.
Den svenska koncernen bakom amfetaminpreparatet metamina omsatte exempelvis 3,5 miljarder kronor under förra året.
3 500 000 000 kronor.
Det är hisnande siffror.
Det bolaget har sitt huvudkontor i Sverige – men övriga bolag bakom adhd-medicinerna är svenska filialer som ingår i amerikanska och schweiziska medicinjättar som gör enorma vinster.
Sammanfattningsvis: Det är alltså miljarder som står på spel.
Är det då en slump att svenska läkare skriver ut tre gånger så mycket adhd-preparat jämfört med för tre år sen?
Är det något vi bör granska?
Hör av er med konkreta tips.
Kanske har du själv diagnosen och har egna erfarenheter eller kanske arbetar du på något av läkemedelsbolagen.
Om dina uppgifter är känsliga har du möjlighet att få källskydd.
Mer om det kan du läsa här.
Höj lärarlönen
Bort med B-skolan
Stoppa lycksökarna
ja medan en urgammal medicinalväxt som cannabis är förbjuden… vansinne!!
Känner du någon som har Adhd, som medicinerar? Lätt att bara tycka saker menar jag… om du hade ett barn med svår Adhd, som sedan födseln ständigt skrek och var oroligt och som inte kan komma ihåg några regler eller behålla uppmärksamheten, inte kände eller uppfattade några risker i trafiken osv… som alltid fick negativ kritik i skolan och blev mobbat av andra barn… kanske du hade förstått lite bättre? Ett barn med Adhd klankar ner på sig själv och förstår inte varför de inte kan kontrollera sina impulser… De flesta föräldrar till dessa barn har testat massa olika lösningar, kosttillskott… de har rannsakat sig själva i evigheter, innan de ber om medicinering. Oftast blir det ett måste när barnet kommer upp i skolåldern och absolut inte kan sitta stilla eller lära sig saker i skolan.
Men du kanske har en bättre lösning?
Jag är ett är dom barnen, fick inte diagnosen förrän jag var 21år och det är ett Helvete att inte veta varför man kände sig så värdelös och allt fall på plats när jag fick medicin och nu går jag i skolan igen efter 11år. Tack för allt du skrev kunde aldrig sagt det bättre själv. MVh Jessie som idag ser Adhd som en fördel då man får all extra hjälp man behöver
Skillnaden är att cannabis är en drog och förändrar sinnet, medan ADHD-medicin INTE har en berusande effekt, samt att cannabis har bieffekter som inte ADHD-medicin har.
Alkohol är också en gammal medicin och även arsenik och kvicksilver….men gränsen måste dras där de positiva effekterna överglänser de negativa, därför är ADHD-medicin med all rätt laglig medan cannabis INTE är det.
Dessutom skulle ditt inlägg passa bättre i en debatt om vilka droger som skall vara legitima, och istället vägas mot alkohol som är den enda lagliga drogen.
Blir så förbannad rent ut sagt för ADHD hysterin! Min son har alltid haft problem i skolan,jag har varit ANTI mot alla diagnoser,men efter ÅR av tjat om att min son MÅSTE ha ADHD,eftersom han kunde bli förbannad i skolan,så gick jag med på en utredning bara för att få tyst på dom.Okej,det framkom att sonen har Asperger,men INGEN ADHD.Hmm? Skulle allt vara bra nu? Skulle skolan nu ge honom det stödet,den förståelsen och hjälpa honom?! NEJ! Min son är nämligen inte ”typisk” Aspergare,så tjatet om ADHD och medicinering fortsatte,för att få honom ”lugn”. NU har min son börjat i åttan,han ska få sitt första betyg,han känner sig motiverad och är som förbytt.NU får han beröm varje dag,jag får höra vilken fin son jag har,han är SÅ duktig! Ja,hans självkänsla växer av all beröm.äntligen får han höra att han är DUKTIG och inte bara jobbig! Äntligen får dom träffa den sonen vi i hemmiljö KÄNNER.Sa till hans lärare att -Är han botad från sin ADHD nu??
Undrar hur många som har ADHD i Sverige…..
Jag har
De officiella siffrorna i Sverige är mellan 3-5 procent (barn) och 1-2 procent (vuxna). Men de siffrorna har några år på nacken enligt Riksförbundet Attention (intresseorganisation för människor med neuropsykiatriska funktionshinder). En amerikansk studie visade nyligen att 1 av 10 barn mellan 4 och 17 år har adhd.
Hur såg Gillbergs forskning på populationen ut i jämförelse?
Undrar hur många som EGENTLIGEN har adhd i sverige!….
Fler än än vad man kan tro, tror jag. Iaf mer lr mindre, som kanske inte fått någon utredning lr aldrig kommer göra en.
Det kan man inte veta, men när man känner till symptomen och vet vilka tecken man skall titta efter som kan man anta att antalet är aningen större.
Mörkertal är bara gissningar, men procentsiffran för vuxna skulle troligen öka betydligt om man skulle testa alla i hela landet.
Jag vet de som troligen skulle få den diagnosen om de testade sig, men om de inte lider av det (alla gör inte det) och de klarar sig bra rent socialt och ingen anar sig till att något är fel, då finns det ingen anledning att nämna det.
Men ser jag någon som far väldigt illa och mår dåligt och jag har sett tecken på att det kan vara så, då tipsar jag försiktigt om att öppna upp för möjligheten och då händer det ibland att jag haft fel.
Som med det blå pillret, en marknadsfråga och hur länge man kan vilja hålla st*nd utan att hjärtat fallerar eller fruns röst blir hjärtskärande. Allting går att sälja med mördande reklam kom och köp konserverad stöt. Bantningspillret är en annan, blodfettsditon därtill. Usch va dåliga exempel det finns.
Enligt antydan av många artiklar blir svaret: Troligen ingen.. *suck*
Mycket noggrann testning ligger bakom diagnosen ADHD/ADD och ett funktionshinder i vardagen motiverar den. Den sätts inte ad hoc, hipp som happ. Att ha ADHD innebär alltså att ha ett funktionshinder och det beskrivs ofta som att ha en torktumlare av tankar i huvudet som aldrig kan stängas av. Läkemedel mot ADHD stänger av, eller minskar, denna tornado av tankar och ger den drabbade en möjlighet till ett normalt liv. Självmedicinering med alkohol är en vanlig konsekvens om inte läkemedel ges. Upprördheten över att amfetaminpreparat ges är absurd då det handlar om mycket låga väl kontrollerade doser som inte verkar som narkotika utan som läkemedel.
Noggrann testning??? Vad är det för testning? För det mesta är det ett frågeformulär där de flesta människor kan känna igen sig på flera områden och i olika situationer. De är så allmänt hållna att vem som helst skulle kunna diagnostiseras med ADHD eller ngn annan diagnos.
Det är allt från TOVA-test till WISC/WAIS-test. Bland annat testas i praktiken, med hjälp av datorprogram, uppmärksamhet samt impulsivitet. Det är absolut inget som människor utan ADHD skulle testa positivt på. IQ-testet visar också påfallande ofta ojämnhet när det gäller NPF-problematik. Dessutom intervjuas anhöriga/föräldrar om personens beteende och problematik sedan tidig barndom (heteroanamnes). Gissar du bara på hur testningen går till undrar jag?
Fel – det ligger pa subjektiva uppfattningar inte objektiva
Jag vet inte hur de testade dig Kraber Sloma, men alla andra testas med de metoder som Kerstin beskriver.
vet du någon som har maskinen hemma som man använder när man gör TOVA-test?
Eller menar du att den läkare som testar TYCKER att han har och använder maskinen, och sen inbillar sig att han får en utskrift?
Om det är en sån läkare du var hos så bör nästa gång kolla så att han har vit rock
Fel – det ligger pa subjektiva uppfattningar inte objektiva
Du har alltså testats på detta viset med enbart ett formulär?
Det låter helt otroligt och att du har liknande besvär som den som har ADHD och inte VILL bli fri från symptomen är rent skitsnack, att ens antyda att ”de flesta känner igen sig när de läser formulären tyder på total okunskap.
herman vad syftar du på, frågeformulär är du så pass naiv att du tror att dessa diagnoser endast ställs med frågeformulär? vad saknar du för att förstå längre, vad bildar du denna uppfattning på? det är klart att det finns ett bottenskrap av läkare/psykologer som gör så, som i alla områden inom akutvården finns det dem som behandlar akuta medicinska tillstånd med alvedon dessa är botteskapet likadant är det inom neuropsykiatrin klart det fin ägg som agerar fel!
när jag gjorde min utredning så fyllde jag också i formulär samt intervjuades anhörig (mamma för att fastställa mina problem redan som småbarn) men jag gjorde också en rad olika tester som inte kan betraktas som godtycklighet. det var tester som att bygga klossar, dator program, elektroder på huvet som mäter hjärn aktivitet under vila, etc.
innan jag gjort testerna var jag skeptisk och funderade på hur tusan de kunde ta reda på något sådant utan att vara godtycklig, men efter några halvdagarspass av testande så kändes det inte ett dugg godtyckligt för även om jag skulle vilja fuska så är det svårt att göra det på en konsekvent nivå igenom så pass olika tester där man inte från börja vet på vilket sätt dessa mäter.
jag är medicinerad och det har gjort stor skillnad för mig tillsammans med testerna inför diganos som gjort att jag förstår mig själv bättre, medicinen botar mig inte men det ger mig en uppgiven insikt om hur om världen tar sig frihet att döma och behandla en illa för ett funktionshinder jag inte kan påverka. allt i världen går inte att rationaliseras bort!
många verkar tro att det är nytt men hur kan det vara så säkert bara för att vi diagnostiserar och medicinerar nu? bara för att fler och fler får diagnosen så behöver det ju inte ha något samband med hur många som har ADHD/ADD oavsätt pappper. vi kan ju bara mäta hur många som har papper på det och jämför vi då med 100 år sedan så är det ju såklart att det ”exploderat”. är diagnosen papperet eller problemen/förutsättningarna/förmågor/styrkor?
Det är inte bara ett fråge formulär man gör , det är mycket papper och samtal där , så det är inte så enkelt..
// En som vet !
Jasså? Vet att det inte går till så. Särskilt inte på barn. Men om du som vuxen beskriver en livslång problematik med svårigheter att behålla uppmärksamhet, följa regler, minnas saker, sitta stilla mm… Då kanske det ibland räcker med det där formuläret för att läkaren ska låta dig ”testa” medicineringen… Om du blir tio ggr ”bättre” på några dagar, så är det i sig en ganska styark indikation.. Men som sagt, de är och måste enligt praxis göra omfattande utredningar på barn innan de ger diagnos eller medicinerar! Har själv barn med diagnos.
Som Gillbergs generösa forskning.
HAHA! Oj. Du är inte testad hör jag. Inte för ADHD iaf.
Så jag beklagar: du har fel. Här en liten uppdatering för dig vännen;
-De tester man ska utföra för att ”få hjälp” är inte ETT frågeformulär. Inte heller två!
Däremot ett frågeformulär i taget = ger det inte ”utslag nog” så lider personen troligen av nåt annat ‘spännande’.. Sluta upp att anta en massa. Det du tycker och fakta är två skilda saker.
ADHD är en symtomdiagnos som inte är tydligt avgränsad. Två barn med mycket olika beteendeproblem kan få denna diagnos. Bredden i diagnosen gör att det är svårt att inte kvala in om du inte är helt välanpassad- vad det nu är.
Vad har beteende problem för koppling till ADHD?
Din rädsla ligger nog mer i att du är rädd för att ”kvala in” än vad den ligger i beteendestörningarna.
Som en tröst kan jag säga att jag inte kan säga om du har ADHD, men beteendeproblem är jag inte lika osäker på alls.
Och det där med välanpassad kanske jag kan förklara för dig, men det får inte plats här, så det får vi ta senare…men du tycker nog ändå att det är intressant, du kanske möter en helt ny värld om jag förklarar det för dig?
Ojämn profil i WISC är ingen imponerande evidens för ADHD. Ojämn begåvning är inte mer ovanlig än ojämna betyg i skolan. Dessutom är det så att WISC bara är valid när det gäller hela teste dvs sammanlagd IQ. Vi omtestning kan profilen dvs resultatet på olika deltest kastas om, vilket talar emot att man tolkar ojämnheter i profilen som indikation på neuropsykologiskt tillstån tex ADHD.
Ett testbatteri och VITS-utredning används utöver WISC. ASRS, 5-15 o s v. Därtill intervjuer och den rent kliniska bedömningen. Vi har gott stöd för diagnosen när den sätts.
Jon /läkare på BUP
Johnotto du baserar dina påståenden på rena gissningar samt total okunskap.
När man har ADHD så är resultaten VÄLDIGT extrema, exempelvis så kan jag lätt argumentera med dig utan att hinna skriva i samma takt som orden dyker upp i huvudet, jag behöver inte tänka alls, men samtidigt skulle jag i princip kunna göra det klassiska misstaget att sopa en trappa nerifrån och upp.
Jag kan alltså räkna ut en viss form av logik, och lösa vissa problem enormt snabbt, på ett sätt som inte ens en av tusen personer i snitt kan lösa alls, men å andra sidan sett så finns det vissa typer av problem som normala människor tycker att lösningarna är självklara på, och som är helt omöjliga för mig att lösa.
Därför så faller ditt argument ganska platt på grund av din okunskap, det handlar alltså om RIKTIGT extrema ojämnheter, men även andra faktorer som omöjligt kan vinklas ingår i testerna.
Funktionsnedsättning, INTE funktionshinder. tack
För väldigt många passar faktiskt uttrycket funktionshinder mycket bättre då det för dessa är att likaställa adhd:n med ett handikapp som förhindrar dem att leva ett normalt liv..
hur mycket kostar Ritalin®
kapsel med modifierad frisättning, hård 30 mg 30 st burk
534,50 kr eller Concerta
depottablett 36 mg 30 st plastburk
618 kr livet ut samt hur mycket kostar 3 manaders forbrukning av EYE Q mot adhd?eye q
Fiskolja, Kosttillskott 180 st
399 kr
Nyfiken ADHD och eye-q – Apoteket svarar
Tja, hade EyeQ hjälpt mot adhd hade det varit toppen, men nu gör det inte det.. vi har redan provat..
Skulle kanske se över kosthållet i stort och ta bort allt som inte är naturligt ur all daglig mat.
Tack för tipset, men vi har aldrig ätit något som inte odlats ekologiskt och närproducerat (vi odlar även själva en del) och vi köper kött och ägg av en god vän som bl a är fårfarmare och viltkött av en släkting som är jägare. Här lagas all mat från grunden och vi bakar, kokar kräm, syltar och saftar själva, för att nämna några exempel. Fiskolja och sälolja ingår i vår kost, tillsammans med spiroulina och många olika örter som är viktiga för att hålla kroppen i bra balans. Vi utövar även yoga och meditation sedan många år och besöker regelbundet vår akupunktör/massör.
Det är väldigt enkelt att sitta och tycka och påstå tills hela ens värld rubbas och man plötsligt är där själv.. Det ligger inte för oss att använda antibiotika i onödan eller någon typ av medicin om det inte är absolut nödvändigt, eftersom det mesta man behöver står att finna i det naturen ger. Dessvärre har detta inte hjälpt vår son och vi har provat allt som finns att prova, det är inte bara något jag påstår.. Det var inte ett trevligt beslut att ta när vi valde att prova Concerta, men vi har inte ångrat en sekund att vi valde att göra det. Det förekommer att medicin skrivs ut alltför lättvindigt och det gäller ALL medicin och detta är totalt förkastligt, de läkare som bryr sig så lite om bör stängas av.
Men, det ger inte folk rätt att ge sig på människor som har behov av hjälp för att klara sin vardag, för att ha en livskvalitet och att trivas med sig själva. Att skriva hånfulla kommentarer på ett forum är knappast att hjälpa till. Det är fegt, elakt och oseriöst och är bara ett sätt att försöka förringa utsatta människors smärta.
Claes Petterson ber bara om berättelser från de som gynnar hans syften och inte från de som fått rätten till sitt liv med hjälp av mediciner, – något som för de flesta är självklart.
Det ser väldigt illa och vinklat ut. Som någon nämnde så skrivs det ut oerhört mycket mediciner överlag och inte bara för adhd. Granska det istället. Eller gör ett tvåvägsreportage som berättar om alla oss som kan njuta av livet tillsammans med anhöriga även pga medicin, för det är vad allt handlar om. Vi har alla rätt att välja livet, vilken väg det än för oss in på.
Mitt svar var nog aningen otydligt, jag ber om ursäkt för det.
Första stycket var svar till dig och sedan rycktes jag med av allt jag läst här i trådarna. Det är en hel del befängda svar..
Det hånfulla, fega och elaka jag menar är några inlägg om att adhd skulle vara någon sorts inbillning och att vi som valt att medicinera har gått på någon sorts bluff och kunde klarat oss utan, vilket vi inte kan..
Själv är jag både anhörig och vårdoffer och instämmer i mycket med vad du skriver där, men inte i allt. Alla har inte din dåliga erfarenhet.. Vi har t ex haft tur(?) med sonens utredning och de inblandade och vi har fått vettiga råd, stöd och information, -även kring kosthållning.
Därmed inte sagt att vården i Sverige inte bör granskas och att det vore viktigare att granska hela systemet istället för att peka ut vissa grupper. För det är vad som händer när man uttrycker sig som Claes gör i artikeln. Adhd-patienter och deras anhöriga får ju inte direkt sympatier av människor utan adhd här i trådarna, snarare tvärtom och det har med hela upplägget i artikeln att göra. Hade det som någon nämnde skrivits även ur adhd-patienters perspektiv så hade förståelsen varit större. Nu misstros hela funktionshindret i sig, inte bara eventuella läkemedelsföretags vinster.. Och visst kanske det var Claes huvudsakliga intresse, men om man inte visar intresse för de som drabbas av dessa vinsthungriga bolag, så känns det meningslöst att ens skriva någon artikel, då bryr man sig inte om de drabbade, bara om att få till ett scoop som ger status för journalisten själv.
Om du menar att adhd-patienter vill äta kakan och ha den kvar, får du nog förklara vad du menar. Skulle alla dessa människor ha dålig matkultur för att man inte har någon aning om hur man skall äta och vad? Har man inte vett att tänka själv? inbillar du dig att alla, adhd eller inte, blint följer ”kårens” ideér? De flesta vet mycket väl att man blir vad man äter. Sedan är det upp till var och en att välja, – adhd eller ej..
Vi har inga problem att få tid till att umgås med våra två barn.. Hade du läst mina tidigare inlägg så vet du att de är på dagis och i skolan tills 13. Resten av dagen kan vi umgås och spela sällskapsspel, bygga klossar och plocka svamp osv.. Meditation kan man göra vartsomhelst och närsomhelst och det inverkar inte på barnens tid. Yoga gör vi tillsammans och den äldstes fotboll påverkar två dagar/vecka, två timmar varje gång..
Livskvalitet handlar definitivt om lycka för många av oss och alla blir lyckliga av olika saker. Mina barn och min man och övrig släkt och vänner gör mig lycklig. Vackert, soligt väder och naturen likaså. Eftersom jag dras med sjukdom blir jag lycklig av dagar med mildare smärta och därigenom vila från denna. En stunds avkoppling är aldrig fel heller.
Vilken uppmärksamhetstörst är det du menar, eller vems?
Jag har ingen och min son har heller ingen. Däremot är han född med en form av handikapp/funktionshinder som gör att han syns och hörs mer än andra.. han får uppmärksamhet och positiv sådan och behöver inte kräva någon..
Är Scientologisektens ”KOMMITTÉN för de Mänskliga Rättigheterna, rädda för konkurrens? Varför går Aftonbladet, denna kriminella SEKTS ärenden?
Richard Aschbergs artiklar får en att fundera om han inte blivit ”mind controllerad”?
Med den kunskap som finns idag och de tydliga förbättringarna hos de som medicinerar mot sina Adhd-symptom, så kanske ökningen av utskrivna Adhd-recept inte är så konstigt. Min son tog innan medicineringen ca 80% av all uppmärksamhet i klassrummet, och då handlar det såklart om ”negativ” uppmärksamhet. Detta enligt hans lärare. Men nu när han medicineras, fungerar han bra i klassrummet, han kan lära sig saker och får inte bara höra att han är jobbig hela tiden. Han är omtyckt och har mycket bättre självförtroende!
Men så fort medicinen börjar gå ut, blir han som vanligt igen… Det är inget botmed medicinering, men ett mycket viktigt hjälpmedel för honom för att klara skola och sociala relationer osv…
Jag tror att man kan hjälpa dessa barn med ändrad kost och fiskleverolja osv… har testat det mesta innan Ritalinmedicineringen. Men det finns inget som hjälpt så bra som Ritalinet.
Som det är nu vägrar han att gå till skolan utan mediciner, han känner själv av den enorma skillnaden. Innan sade han att ”alla bara skäller på mig hela tiden, men jag kommer inte ihåg vad jag gjort för fel”… Och han var full av blåmärken pga att han hela tiden sprang runt hyperaktivt, snubblade och sprang in i saker… Nu har han fått ett liv, där han själv hinner med i takten. Jag behöver inte längre oroa mig för hans framtid eller att han kommer att bli påkörd för att han är så ouppmärksam i trafiken osv… eller att han ska vara det ”svarta fåret” överallt. Innan sade han ofta att ”han är dum i huvudet” och att han ”hatar sig själv”… Det finns nog ingen som verkligen kan förstå hur det är att leva med Adhd, som inte själv har det eller som inte har någon nära anhörig som har det… Att tänka på är dessutom att de som inte medicinerat ofta utvecklar en mycket negativ självkänsla och att de mycket lätt fastnar i tunga missbruk. Olycksrisken ökar, självmordsrisken och övriga psykiska problem…
Det var en mycket lång väg innan min son fick sin diagnos. (ändå räknas han som att han har ”klockren” medfödd Adhd, med autistiska drag.)De brukar i regel vara mycket försiktiga innan de sätter diagnos, långa utredningar, kartläggning av social miljö, skola, arv mm… Hade min son fått medicin tidigare, hade det bara varit bättre.
Gör ett repotage om själva ADHDproblematiken i sig, vad det innebär, hur dessa stackars människor ofta får lida i det tysta.. hur människors okunskap drabbar dem i skola osv.
//Helena
Tack för en mkt intressant och levande beskrivning av hur det kan vara att leva med de begränsningarna. Många har svårt att förstå dessa svårighetet. Hoppas AB kan beskriva hanteringen av mediciner och diagnostiseringen nyanserat/thomas
Jag förstår din son till hundra 100%
Är själv diagnoserad med bla. ADHD och borderline ”emetionell personlighets störning”.. vilket inte heller gjort det så lätt..
Jag förstår helt till hundra verkligen hur det är /var för din son utan medecinen ,
Själv äter jag concerta 54 mg och som sagt det är det bästa som hänt mig ,
Hälsa din son – att alltid hålla huvudet högt.
Glad att ni hittade en medecin som funkade.
Jag har ADHD och fick diagnosen som ungvuxen. Jag tycker inte det har blivit någon ”mode diagnos” Snarare att kunskapen kring AD(H)D har ökat. Man kan nu fånga upp det personer som inte är ”uppenbara ADHD fall” Blir väldigt skrämd av den här debatten. Jag har lidit i hela mitt liv utan att veta att jag har ADHD. Jag fick kämpa som ett djur för att få genomgå en utredning. Tillslut fick jag det och nu är jag medecinerad med centralstimulerande medecin. Detta har givit mig möjligheten att förverkliga sådant jag aldrig klarat av men vetat att jag kunnat. Nu blir jag orolig att det skall komma någon nytt dummt medecin stop. Då vet jag inte vad jag tar mig till. Ritalin har givit mig en grund som jag nu kan börja bygga upp mitt liv på. Skulle den grunden försvinna. Så kommer jag aldrig kunna få ett fungerande liv. Jag önskar bara att det fanns mer kunskap när jag var liten så jag kunde fått diagnosen och medecin tidigare. Sååååå mycket lidande jag hade kunnat slippa då!
Kolla var t ex. Attention får sina pengar ifrån. De är en av de organisationer som är sponsrade av läkemedelsföretag för att göra reklam för ADHD och lämpliga mediciner för att dämpa dåligt uppförande. Har sett flera av styrelsemedlemmarna gå ut i pressen som privatpersoner och talat om hur bra det är att få en ADHD diagnos.
Samma marknadsföringsstrategi använde läkemedelsindustrin när man lanserade SSRI- preparat. Man stödde bl.a ångestsyndromsällskapet och Ananke och patienter eller föräldrar arvoderades för att vittna om behandlingens positiva effekter. När licensen för preparaten gick ut slopades sponsringen. Läs ” Pillret ” för mer info om läkemedelsindustrins marknadsföring genomförts.
Det är viktigt att här kunna skilja på företagens marknadsföring och vilken faktiskt nytta medicinerna kan göra. Såväl som att citera korrekta fakta:
Attention ville vara oberoende och tog därför inte emot något fortsatt bidrag efter att ha fått kritik för att ha fått bidrag…
Boken pillret är nog däremot väldigt bra och ett av de fåtal tecken på nykter granskning av en industri och ett system som i grunden är tveksamt tack vare sina systemfel.
Citat från Attentions hemsida:
”När det gäller läkemedelsföretag råder särskilda restriktioner. I förbundets uppbyggnadsskede tog Attention emot sponsring från de två stora läkemedelsföretagen inom vårt område. De avtal som slöts i samband med detta garanterade fullt oberoende från vår sida, men har ändå kritiserats. Därför har förbundet inte sedan år 2005 tagit emot några pengar av läkemedelsföretag. Däremot har vi vid ett par tillfällen samfinansierat enskilda produkter, där detta i så fall angetts tydligt på omslaget.
Nedan finner du policyn i sin helhet:
Attentions sponsringspolicy.pdf
Ann-Kristin Sandberg,
Ordförande, Riksförbundet Attention.”
Jag har inget intresse rent ekonomiskt av att vittna om de positiva effekterna av medicinerna som vi diskuterar, jag känner heller ingen som får pengar eller är sponsrade för att uttala sig om de positiva effekterna.
ÄNDÅ har jag ALDRIG hört någon som har erfarenhet av dessa mediciner säga annat än att de har en otroligt god effekt.
Däremot har jag hört en hel del som INTE vet vad det är, eller ens känner någon som vet det säga ”det där är knark” eller ”man botar inte dåligt uppförande med medicin”.
Tråkigt att det finns såna fördomar, och det är tråkigt att okunnigt folk tar sig rätten att uttala sig som experter (jag vet fall där EXPERTER på NPF-diagnoser spridit fördomar genom att uttala sig i massmedia) jämför gärna deras beskrivning på NPF med vittnesbörd från folk som själva har NPF-diagnoser, eller lever nära någon som har det.
Attention har många medlemmar, och då kommer det in medlemsavgifter som finansierar föreningen, eller tror du att ALLA medlemmarna ens känner folk som äger aktier i läkemedelsindustrin?
Det där med ”dåligt uppförande” tyder på okunskap, ADHD ger inget generellt dåligt uppförande, möjligen överaktivt eller impulsivt, ADD ger inte ens överaktivitet.
Självklart är det bra att få en diagnos och rätt medicin om man behöver det, så styrelsen gör inte fel, du skulle väl inte ens komma på att kritisera kroppsläkare som rekommenderar undersökning när de misstänker hjärtfel, och sen skriver ut medicinerna som krävs för att bota hjärtfelet OM han har rätt?
Det är alltid så att om man har en åkomma och blir fri ifrån den så är det skönt, och får då veta vad åkomman beror på och kan bli fri ifrån den så mår man bättre sen.
Det spelar ingen roll om det är ADHD eller magsår, för mår man dåligt så vill man må bättre.
Ganska enkel matematik, vad är det för konstigt med det?
ja det är bra att få en ADHD diagnos oavsett om attention sagt det eller inte. om jag har problem så upplever jag det jätteskönt att få reda på vad problemen är. det går inte att göra något åt situationen innan jag förstår vad som inte stämmer. när jag vet vad som är problemet får jag en självinsikt som kan leda till att jag accepterar min brister och i större grad kan utnyttja de positiva egenskaper dessa diagnoser för med sig, för de områden som är svåra kan jag anpassa den fysiska miljön med hjälpmedel och med själv acceptans. det är ju mycket mer logiskt att tex använd ett minnesstöd än att kämpa med en tillvaro som inte funkar, att hela tiden misslyckas med det man ”borde” kunna är förskräckligt!
det positiva konsekvensen för enskilda individer som får diagnos och stöd i en livssituation som är kaos, är som jag ser det framgång! om jag som person förväntar göra saker som är över min förmåga så kan det leda till utbrändhet och deposition, då är det ju mycket rimligare att jag får förklaringen om varför det inte funkar och ett stöd så att det kan funka. om man hela livet misslyckas vilket självförtroende får man att kunna klara eget arbete, egen familj, egen fritid etc. ingen begär av en ”normalt” fungerande person att flyga igenom att flaxa med armarna, då är det kanske helt orimligt att begära att jag skall klara att ta mig iväg från ett hem i kaos till min sysselsättning med buss, om jag inte klarar det kommer jag ju ingen stans utan fastnar hemma, om jag istället får hjälp att strukturera momenten kanske jag utan större problem kan ta mig iväg till ett arbete där jag kan utnyttja det som är positivt min diagnos (jag kanske klarar vissa saker mycket bättre än någon utan ADHD/ADD) det ser jag som fördelen med diagnosen. innan diagnosen vart jag i ännu större grad dömd pga oförståelse, för vart leder det att om och om igen göra om det man inte klarar och misslyckas med, tänk att bara kunna hoppa över det och bidra med något man är bra på. det är fruktansvärt att veta hur många det är som inte får eller fått hjälp och hur mycket det kostar oss att de människorna inte klarar av livet/arbetet/skolan/barnen etc.
kunskap är nyckeln till framgång!
Kontakta John Virapen som har 30 års erfarenhet av att jobba för läkemedelsindustrin.
Anledningen till att förskrivningen har ökat beror till största delen på att det funnits en oerhört stark tabu mot den här typen av läkemedel. Den är på väg att försvinna. Vad detta beror på är nolltoleransen mot narkotika – strategin som nu förbudsivrarna alá Bejerot-generationen kämpar för in i det sista, de kör slut på det lilla syre som finns kvar.
Vi ser samma sak med cannabis som med adhd medicinerna nu. När propagandan lättar och människor själva kan läsa vetenskapliga rapporter och ta del av varandras livshistorier så upptäcker man att allt har varit en enda lång lögnaktig rädsla.
Självklart finns det ekonomiska intressen bakom allt man kan tjäna pengar på och självklart kan allt vara skadligt i överdrivna mängder.
Huvudvärkstabletter som folk släger i sig hur som helst och skulle klara sig utan 99 % av gångerna, vet ni hur många som dör av paracetamol? Receptfria mediciner som säljs i varenda apotek över hela världen. Googla ”acetaminophen deaths per year”
acetaminophen (USA) = paracetamol
Vad tjänar inte de på sina huvudvärkstabletter? Miljardbusiness finns i alla brancher och jag bryr mig faktiskt inte personligen om det, men ni förstår säkert vad jag vill belysa, rädslan härstammar från propagandan och tanken om att människor inte kan avgöra själva vad de vill använda för att ta sig igenom sina liv.
Om ni ska granska det måste ni se hela sanningen och inte bara den klassiska ”läkarna skriver ut knark!!!! hjälp!!! de tjänar miljarder på oss” för då har man inte förstått mycket av över huvud taget någonting om vare sig historien bakom adhd-medicinering och dess ökning eller det bizarra stället vi lever i; universum.
Som det ser ut nu tvingas man inom öppenvården göra drogtest i form utav urinprov för att få metylfenidat (concerta, ritalin & medikinet bl.a.)
Det är en sak om det sker inom slutenvård, kriminalvård eller missbruksvård. Men öppenvård!? Helt klart är det här en tråkig biprodukt från nolltoleransen mot narkotika som förslavar oss och inskränker på vår frihet.
Varför granskar ni inte det istället? Varför kan ni aldrig se verkligheten som den är för en gång skull? Ser ni inte att det är just de här felaktigheterna inom alla områden som är orsaken till lidande?
Intressant vinkel att läkarna faktiskt skriver ut mediciner som är betydligt starkare, farligare,mer vanebildande och som dessutom är mer drogrelaterade.
Om jag exempelvis skulle få för mig att ta mina mediciner som drog så skulle jag bli tvungen att gå utan medicin och må riktigt dåligt i minst en hel vecka, den som har ADHD skulle inte orka med detta.
Men sen finns det flera perspektiv som sagt var, ett av dem är att som du säger att farligare mediciner skrivs ut, och det utan att folk protesterar, paeacetamol KAN och har tagit liv, sömnmedel som är mer vanebildande, naturmedicin med flera okända biverkningar, sömnmedel som är betydligt mer vanebildande och framför allt betydligt starkare som drog.
Ni som tycker att man skall hindra läkare från att skriva ut medicin mot ADHD bör genast ta en koll i era egna medicin-skåp.
En sak som man ofta hör av folk som fått diagnosen sent i livet (som jag själv fick) är att de konsumerat enorma mängder alkohol innan de fick medicinen och trott att det varit alkoholism de lidit av.
Själv var jag RIKTIGT nere P.G.A spriten INNAN jag fick min medicin.
Det krävs MYCKET alkohol och det riktigt ofta för att dämpa ADHD-symptom, men det går.
Däremot krävs det knappt märkbara mängder av Medikinet, och dessutom är det så pass dyrt att det inte är lönt för missbrukare att köpa det svart (vilket någon påstår att de gör) 500 kronor nästan kostar min medicin för 20 tabletter skulle då en missbrukare köpa det, säkert inte om den som säljer inte säljer för att förlora pengar på det ”köpa dyrt-sälja billigt” och i annat fall skulle han, om han är smart nog köpa ”riktig amfetamin” billigare och få ett ”bättre rus” hos sin lokala langare.
Ett fakum är att ADHD-mediciner fungerar bra vid ADHD. Föreligger det en övermedicinering är detta naturligtvis inte bra, för att få reda på vilket krävs nog
Mitt konkreta tips blir att gräv i varför inte generika marknaden tar över allt, så att pengarna och därmed drivincitamenten som företagen kan utöva minskar. Den som vill ha Concerta eller någon annan märkesmedicin bör kunna betala detta ur egen ficka, det är inte statens uppdrag att finansiera bolagens egna märken. Medicinen är alldeles för dyr. Utvecklingen visar att de nya medicinerna som tex Adderall har en sämre verkande och farligare profil med mer L-amfetamin i stället för D-amfetmin vilket är den enantiomer som fungerar vid adhd enligt läkemedelsverekt.
”The savings between Adderall XR and generic Dexedrine ER are significant: 90 dextroamphetamine extended-release capsules cost $20 at a retail pharmacy in the United States, while the equivalent 90 Adderall XR capsules cost approximately $420″
Fördelarna med Adderlal kan skrivas en något jämnare plasmaprofil men per mg amfetamin räknat betydligt dyrare, med mindre effekt och högre andel biverkningar per effekt enhet. Även om Sverige inte har de dyraste preparaten kan man ändå undra varför de kostar så mycket när någon egentlig produktutveckling inte skett sedan de första gången dök upp på marknaden vilket var över 50 år sedan.
Vad koncernen som säljer Metamina omsätter är urtypen av en totalt irrelevant uppgift om inte omsättningen är relaterad till Metamina, eller hur? Varför detta ständiga behov av att komma med missvisande uppgifter som in facto är totalt irrelevanta om man är ute efter att skildra verkligheten? Kan inte artikelförfattarna vara så sakliga att försöka förklara koncernomsättningens relevans i sammanhanget? Eller ska vi se det som ytterligare ett tecken på det hat mot verkligheten och sakligt relevanta verklighetsbeskrivningar som kommer från gammelmedia? (och ibland dessutom får speglas av läsarna)
-Är det bara respektlöshet i allmänhet eller beror det på en svindlande okunskap som går att utbilda bort?
Granska gärna men minns också att medicinen hjälper människor med adhd så oerhört mycket. Har själv funktionsnedsättningen och kan inte ”skärpa mig” eller bli mer ”normal” med embart terapi, lika lite som en blind kan börja se genom samtalsterapi. För mig är medicinen avgörande för att jag ska kunna leva ett fungerande liv. Tro mig, jag har levt omedicinerad i nästan hela mitt liv, och jag har alltid känt mig fel, konstig och knäpp då jag försökt få mitt liv att fungera ”som alla andra” men inte förstått varför det tagit dubbelt så mycket kraft av mig att uppnå det. Det är bra med granskning av läkemedelsförskrivning, men vi med adhd orkar inte med att utpekas som några som får en ”slaskdiagnos”. Adhd är en allvarlig funktionsnedsättning som skapar mycket lidande, och en ökning av diagnoser beror mycket på att man har en ökad förståelse för hur adhd kan yttra sig och att man uppmärksammar det allt mer. I stort sett alla läkemedel är miljardindustri, men vissa läkemedel pekas ut mer än andra. Det ställs tyvärr en del oriktiga diagnoser, och en tydligare, mer strukturerad skola samt återhållsamhet med adhd-diagnoser till aktiva missbrukare skulle troligen minska utskrivningen av adhd-medicin.
ADHD bör granskas. Hur har kriterierna utvidgats och i vems intresse? Hur har läkemedelsindustrin påverkat vidgningen av diagnosen? Hur överdriver man effekten av läkemedel. Finns ingen forskning som stöder mer än kortvarig behandling med läkemedel men så ser det inte ut idag. En enkel utväg för psykiatrin att ge piller, där ofta psykosociala problem är orsak till symtomatologin.
Rena dumheter och konspirationsteorier. Rekommenderar ett studiebesök på ngn av våra mottagningar så får du se hur vi arbetar. Jag vet inte om du fattat det, men vi arbetar för att hjälpa barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Eller menar du att vi har ett eget intresse i att ge piller? Droga ner barn? Vad är det för j-vla dumheter??
Det är vård vi talar om – med gott stöd från såväl forskning, evidens, samhälle, lagstiftning och majoriteten av patienterna själva. Det hela är öppet för granskning så jag vet inte vad du vill insinuera? Var så god och granska då. Du är välkommen. Vård bedrivs enligt HSL och dessa barn har enligt aktuell lagstiftning rätt till specialpedagogiska insater. Ett omfattande diagnostiskt arbete ligger bakom aktuell diagnos, ett neuropsykiatriskt vårdpaket tillämpas i vårt arbete, inkluderande en rad olika insatser från psykoedukation, föräldrautbildning, terapeutisk kontakt vid behov, kontinuerlig uppföljning och monitorering, samverkan med såväl socialtjänst som skola O S V.
Presentera lite belägg tack och sluta svamla. Och en sak till: psykosociala problem kan INTE maskera en neuropsykiatrisk symtomatologi över tid. Det är fantasier som saknar grund.
Jon / läkare på BUP
STORT TACK till er alla för era enorma insatser för oss familjer som sliter med att få tillvaron att fungera för våra fantastiska barn och oss familjer runtomkring dem, Jon..
Det ligger så mycket annat bakom förutom medicinering och det är knappast som att medicin är det första man tar till.. Vi har aldrig tvekat att medicinera efter att ha uteslutit andra alternativ som icke behjälpliga för vår son. Medicinen är heller ingen ensam lösning utan en kombination av stöd och vård från läkare, socionomer och föräldrar. Den ger barnen (och vuxna) chans att ”tänka efter före”, att allt går lika fort som för alla oss andra. Sedan gör de sina egna val, precis som alla människor gör, men de har verktyg att kunna göra bra sådana..
Det enda som räknas här är livskvalitet. Att må bra och vara lycklig och att ha möjlighet att fungera i samhället, gå i skola, få vänner, få ett arbete och förhoppningsvis en egen familj i framtiden..
Så lätt det är för dessa barn att hamna snett pga dessa problem med impulser som styr deras liv och i en hand-vändning kan förstöra deras liv om det vill sig illa.. Hur många hamnar inte i kriminalitet och kostar samhället pengar, för att nu tala det språk som Johnotto och övriga snackare begriper..
Du är en sann optimist, rekommenderar du också glasögon till den som är helt blind?
Vist är det en enkel utväg men vad hjälper samtalsterapi en som har ADHD?
Jag tror du förväxlar ADHD med dålig social miljö, faktum är att det inte har något samband alls, utan ADHD är genetiskt.
Som sagt så är ditt resonemang lika logiskt som att du skulle ge samtalsterapi och glasögon till den som föds helt blind, eller göra något åt hans sociala situation.
Sen är det intressant att du hittat belägg för att våra mediciner bara fungerar kortare tid, kanske du rent av har en källa att hänvisa till?
Jag tycker att du skall ta kontakt med ett universitet för vare sig forskare eller läkare eller ens vi som har dessa diagnoser känner till de påståenden som du grundar dina inlägg på, OM du har rätt i ett enda av dina påstående så tycker jag att du skall sikta på nobelpriset, för det vore en enorm sensation.
Psykosociala problem kan INTE ge adhd, däremot kan adhd skapa psykosociala problem!
Min erfarenhet säger att psykosociala problem knappast är orsak till symtomatologin, däremot orsakar symtomen ofta psykosociala problem
Det verkligen självklara är väl ändå att gräva där ni står. Varför inte berätta om för och nackdelar med ADHD diagnos? Men det är ju betydligt mer arbetskrävande, sådant kräver nyansering.
Klart att det finns dåliga saker, men också bra. Det verkar kunna vara ett faktum att en korrekt behandlad ADHD verkar kunna ändra livet väldigt positivt för en hel del personer, men det kanske inte är så intressant eller går att skandalisera?
Dels är det ganska krävande att ta reda på fakta, dels kanske de måste väga ”vad folk vill höra” mot ”vad som är sant” ?
Och då är det enklare för massmedia att bekräfta folks fördomar, i den mån att de bekräftar ”RÄTT fördomar”.
Fördomar som massmedia anser sig ha råd att bekräfta är de som riktar sig mot NPF-diagnoser, samt kristendom, medan inga andra grupper får ens diskuteras nyanserat utan de är fredade.
Första tidningen som vågar göra tvärtemot detta, och sätta fokus utifrån fakta lovar jag redan nu att skall bli den ENDA tidningen jag köper i framtiden.
Men med tanke på hur lång framtiden är så får jag kanske be kommande generationer om att leva upp till det löftet
Filmen säger mycket och jag tror att ALLA som har någon form av erfarenhet inom området känner igen sig i mannens berättelse.
Vad jag tyckte var märkligt var att damen som blev tillfrågad ”socionomen” kunde anse att medicinen kan vara skadlig, vore det bättre om han fortfarande var kriminell, eller tog droger för att bli berusad?
Skrämmande att en socionom kan tycka så, och jag gillade skarpt slutkommentaren som säger det vi med erfarenhet redan visste, fast på ett tydligare sätt ”våra ADHD-mediciner har INGEN berusande effekt”.
Klart bättre med medicin än med dödsdroger och kriminalitet, även om vissa anser tvärtom…men ni som håller med om att det är bättre med kriminalitet och dödsdroger, framför inga droger alls och ett välfungerande socialt liv, skriv det rakt ut istället för att nästla in er i argument typ ”ADHD-medicin påminner om amfetamin”.
”ADHD är Negermedicin för den rasistiska socionomsjälen” säger en del, själv har jag svårt att veta vad jag ska tro. Men visst har jag fått mer förståelse för det gamla djungelordspråket på senare tid…
Anledningen till att det skrivs ut mer medicin nuförtiden beror enbart på att kunskapen om adhd har ökat. Det har funnits personer med detta funktionshinder sedan urminnes tider.
För alla dem som behöver medicin för att kunna leva ett normalt liv, – något alla har rätt till, så är det helt oväsentligt vilket företag som ligger bakom och tjänar pengar på att distribuera medicinen. Vart går gränsen för vad ett normalt liv får kosta? För det ÄR faktiskt så att den kan betyda skillnaden mellan att kunna leva relativt normalt eller inte fungera i samhället överhuvudtaget.. Det är mestadels ärftliga faktorer som ligger bakom och inget man kan hjälpa. Skall vi neka blinda sin käpp om den är för dyr och hoppa över att trycka blindskrift där den behövs? Kanske strunta i alla dyra rullstolsramper och textning av tv-program för de döva? Det kostar ju att betala ut lön till textaren.. Diskuterar vi vilka av dessa alternativ som är dyrast? Vilket företag bygger billigast ramper och tillverkar billigast blindkäppar? Vilket tryckeri trycker billigast punktskrift? Och ve och fasa, tjänar dessa företag något på sina produkter och isåfall hur mycket? Behövs dessa produkter verkligen?
Det går inte att få medicin till barn utan att de utretts mycket noga hos Barn och ungdomspsyk (BUP). Vuxna utreds lika noga och det görs utredning från innan man föddes som inkluderar nogrann utfrågning av personens föräldrar, om bla födsel, spädbarnsår och uppväxt. Om Hermann är seriöst intresserad av att veta mer om dessa mycket noggranna och speciellt framtagna tester så kan han kontakta BUP eller vuxenpsyk i sin stad för att få veta mer. Det går inte att få diagnosen adhd om man inte har adhd eftersom det inte går att ”fejka” på testerna och normala personer ger inte samma testresultat som personer med adhd. Det är så många olika faktorer som spelar in att om det nu mot all förmodan skulle kunna bli som Johnotto påstår, så skulle det avslöjas i de andra deltesterna. Och ja, det handlar om både hyperaktivitet, koncentrationssvårigheter, impulskontrollsproblem och social oförmåga och det ÄR en bred diagnos, men det går inte att ta miste på en ouppfostrad person och en som faktiskt har adhd om man testar dem.
Att medlemmar i Attention berättar om hur bra medicinerna kan hjälpa för dem med adhd beror på att de faktiskt hjälper, inte för att de sponsras av läkemedelsföretag. Det är ju jättebra att ha sponsorer så att man kan ordna läger och annat roligt för barn och ungdomar som behöver det.
Den ytterst lilla dos amfetamin som finns i dessa mediciner skulle inte göra normala personer höga och det gör heller inte adhd-patienter höga. Skall vi plocka bort opiaterna vid operationer med, bara för att de samtidigt används som droger vid fel tillfällen, av människor som inte skall opereras? Det är ju absurt.
Jag känner igen min son i Helenas berättelser, det är klockrent..
Min 9-årige son har mycket grav adhd utan autistiska drag och det har jag vetat sedan han var spädbarn. Hela hans liv har varit noggrannt inrutat med samma rutiner och benhårda regler och man måste ständigt ligga flera steg före, se saker som kommer att hända innan de händer för att undvika dem osv.. Man kan aldrig slappna av eftersom ja, de springer framför bussar med lite otur.. – även som stora.. Det går inte i ord att beskriva hur det är att vara förälder till ett sådant barn.. Han var bara 1 år när jag kontaktade BUP första gången och han fick en ”inofficiell” diagnos redan då, även om de ställer säker diagnos först vid 6 års ålder. Han har haft resursplacering på dagis med specialpedagoger tack vare detta, men tillslut kunde de inte hantera honom där. Hade han inte fått diagnos och därigenom medicin vid 6 års ålder hade han inte kunnat gå de sista månaderna på dagis och han hade inte kunnat gå i skolan heller. Frågan är om jag hade kunnat hantera honom själv så mycket längre.. Det är så oerhört stor skillnad med medicinen att det gör mig både förtvivlad och arg när förståsigpåare som Hermann och Johnotto kommer med sitt dravel. Hade ni sett min son med och utan medicin hade ni inte öppnat munnen mer.. det är en läskigt stor skillnad.. Innan såg jag det som var min son i små glimtar några gånger om dagen.. Han har mycket hög IQ och överpresterar i skolan med den hjälp han har idag, som givetvis inte enbart innebär medicin, utan även hjälp av specialpedagog, skola, BUP, släktingar, vänner och andra föräldrar i klassen. Han är en mycket artig, väluppfostrad och hjälpsam kille. Han spelar idag i ett fotbollslag och har många vänner. Han skulle aldrig gå hemifrån utan sin medicin eftersom han vet hur mycket den hjälper honom. Han klarar inte tillvaron utan den och han har lika stor rätt att leva normalt som alla andra.
SD-BERA analys har visat att metoden fungerar för att skilja ADHD patienter från kontrollgrupper. Snart kommer detta användas som ett objektivt beslutsstöd vid varje diagnos samt se hur effektivt medicineringen fungerar för varje patient. Förhoppningsvis dröjer det inte länge tills vi slipper falska diagnoser av korrupta läkare som langar för drogindustrin.
DSMs kriterier blir fler och fler efter varje upplaga som kommer så diagnoserna blir lättare att ställa. Undra hur mycket bolagen trycker på där. Gäller även andra psykiska diagnoser. Mänskliga problem som nu blivit ”sjukdomar”. Medikaliseringens tid är här. An Ill for every Pill….Läs Peter Conrad och TJ Sheff…
Och vad har det med ett existerande funktionshinder att göra..?? Är adhd patienterna bara ohyfsade människor eller?
Bara ytterligare en i raden besserwissrar som yttrar sig utan att ha nån som helst aning om vad de pratar om. Har man inte adhd eller känner någon med adhd så har man enligt min mening inte i debatten att göra.
De flesta ADHD dignostiserade jag känner kommer från familjer med sociala problem. Svåra separaratiner med mera. Det handlar inte om att de är ohyfasde människor utan att det borde finnas andra stödåtgärder än att medicinera. Medikalisering är ett enkelt sätt att komma förbi det egentliga problemet. Som någon privat aktör i slutändan tjärnar pengar på. Exempelvis aktsieägare och direktörer. Och vad är ett ohyfsat beteende? Bara för att en människa inte uppfyller samhällets sociala normer behöver man inte ta på sig en sick role och få en massa piller…
Det kan hända att din bekantskapskrets består av människor med sociala problem, men det betyder inte att alla med diagnosen har sådan bakgrund. Hade du läst mina andra inägg, eller t ex Jonkups hade du sett att jag/vi skrev att medicinering ALDRIG är ensam åtgärd.
Nej, det är inga ohyfsade människor, men en människa som i ren impuls beter sig oerhört illa mot andra, t ex slåss, spottar andra i ansiktet, skriker, tar andras saker och slår sönder dem ÄR ohyfsad. Ingen gråzon här inte. Han kan inte hejda sig. Utan medicin. Med medicin är han väluppfostrad, artig, vänlig, hjälpsam, duktig i skolan och han skulle aldrig komma på tanken att göra något av det jag skrev ovan. Det finns ingen som inte hade valt medicin i det läget, iallafall ingen som vill sitt barns väl och bästa i livet.
Efter att diagnos ställts i princip vid 2 års ålder (officiellt vid 6 år), så har vår familj haft stöd av socionomer, psykologer, läkare, läkarsekreterare, socialpedagoger, dagispersonal, rektor på dagis och skola, lärare, skolhälsovården, skol-psykologen, klasskamraters föräldrar, klasskamrater, släkt och vänner och ja, oss föräldrar då. Vi har gått föräldra-utbildningar och adhd-utbildningar och vi har läst allt vi kommit över om medicinering och adhd i sig.
Vi har kontakt med arbetsterapin då han sover med bolltäcke sedan han var liten, för att klara av att ligga stilla och kanske, kanske, kunna sova ett par timmar/natt. Han får melatoninpreparat för att hjälpa sömnrytmen, han har avslappningsmusik, taktila hjälpmedel, vetevärmare, avslappnande bad och massage före sänggående, mjuka saker att klämma på och Tangle Therapy. Hela dagen planeras noga eftersom vissa saker måste undvikas helt. Efter kl 16 måste vi vara inomhus och middagen avklarad eftersom medicinen börjar gå ur kroppen 16.30 och då har
vi speciella rutiner för det. Han måste ha gjort läxor och vara klar att bara ägna sig åt lugnande saker eftersom han är extremt utåtagerande och hyperaktiv med maniska inslag.
Hans rum är planerat och inrett efter hans speciella behov.
Man får tänka på vad man säger och gör hela tiden. Han är ett såpass extremt fall att våra dagar följer ett strikt schema framtaget av oss tillsammans med teamet på BUP. Och vi har lyckats att skapa en fungerande tillvaro för honom där medicinen är en DEL av den, – ett verktyg som ger honom och oss möjligheten att få det att fungera överhuvudtaget. Vi har redan provat alla alternativa alternativ vi hittat innan vi valde medicinering.
Vi båda föräldrar kommer ifrån trygga, välfungerande kärn-familjer, med syskon, med hårt arbetande föräldrar utan sociala problem. Adhd:n följer som en röd tråd i min familj, men vi har alla haft stöd och hjälp. Vi föräldrar har fasta anställningar på stora, kända företag, likaså är större delen av släkten välutbildade med välbetalda arbeten. En är stads- och inredningsarkitekt, två är omtyckta och duktiga chefer, en är modell som har startat egen, numera känd modell-agentur utomlands, för att nämna några exempel.
Båda våra släkter bor och rör sig i ”bra” närområden och har sociala nätverk med likasinnade personer i och omkring oss.
Förutsättningarna kunde inte varit så mycket bättre, men eftersom adhd inte beror på miljö, utan är ärftligt, så spelar det ingen roll. Däremot spelar det stor roll under uppväxten om man växer upp med sociala problem i familjen eller inte. Det är en förutsättning att man snabbt fångas upp och får den vård och det stöd som krävs, för att bli en trygg individ och sedemera en tillgång i vårt samhälle. Det gäller alla, inte bara barn som har adhd. Föräldrautbildningarna vi har gått borde vara ett måste för alla föräldrar.
De familjer jag pratar om har även de fasta anställningar och är hårt arbetande föräldrar. Som då hellre arbetar än att vara med sina barn. Barnen lämnas från tidig ålder på exempelvis förskola och stressas oerhört av föräldrarnas tighta schema. Dessutom i vissa fall finns skiljsmässor och separationer med i bilden. Bara för att man har pengar så betyder det inte att man inte har problem. Vissa personer är känsligare för stress än andra. Det är en personlighet som inte passar in i dagens samhälle där alla ska vara effektiva och på ett speciellt sätt. Alla ”måste” arbeta och ha pengar så barnen glöms bort, speciellt de med speciella behov. Men en väninnas barn är Autistisk , så hon avstord sin karriär för att själv vara med barnet i skolan i stället för att ta hjälp av specialpedagoger. Barnet mår bättre att vara med någon det känner.
Jag har inte sagt att det är pga vart vi bor eller huruvida vi har pengar eller inte som avgör om vi är en problemfri familj. Sådana finns inte. Vår son har aldrig gått heldag på dagis eller fritids överhuvudtaget. Vi arbetar inte heltid eftersom han behöver vårt stöd större delen av dagen, men tyvärr kan man inte leva av luft, så han var tvungen att vara på dagis tills efter lunch. Han har fritids en timme efter skolan 2 dagar i veckan eftersom han behöver den sociala träningen.
Jag fick ta ledigt ett par månader när han började skolan
för att vara med honom där och skola in honom, men som sagt, man skall betala mat, boende, räkningar och annat och måste arbeta om än några timmar om dagen. Det är då man får ta hjälp av socialpedagoger. Det kan hända att din väninna inte behöver arbeta för sitt uppehälle och kan vara med sitt barn i skolan, men det fungerar inte för de flesta.
Det du beskriver är ett samhällsproblem som drabbar barn i allmänhet, det har inte med min son eller familj att göra..
Ingen personlighet passar i samhällets stress- och kravfyllda miljöer och det borde inte vara tillåtet att lämna barn på dagis tidigare än vid 2 års ålder. Gör om föräldrapennings-systemet så att föräldrarna kan vara hemma med barnet i två år, i skift eller ett år var. Det borde heller inte vara tillåtet att lämna barn klockan 7 eller 8 på dagis och hämta dem vid 4 eller 5. Varför ens skaffa barn om man missar hela deras uppväxt och låter en dagisfröken fostra dem?? Det går att byta jobb så att man överlappar sina arbetstider och barnen är mer med sina föräldrar. Det är inte så att dessa barn glöms bort om de har särskilda behov.. deras behov uppfattas inte överhuvudtaget eftersom föräldrarna bara träffar dem två timmar före läggdags och på helgen..
Nu är det inte så lätt att byta arbete för alla och arbets-bördan kan vi beskylla vår regering för, men man kan kräva förändring om man bara vill. Det är helt upp till oss föräldrar.
vad tragiskt det låter att det från ditt perspektiv att det bara är familjer med sociala problem som får diagnos och stöd. det låter jättehemskt för bra/dåliga sociala/mentala/ekonomiska förutsättningar skall ju inte styra tillgången på hjälp och insatser. jag blir ledsen av att höra hur orättvist resurserna delas -att bara de som är socialt utsatta ses.
mycket finns kvar att göra låter det som
Innan jag fick diagnosen självmedicinerade jag med alkohol (i riktigt stora mängder KAN det fungera) jag fick ofta höra att jag var alkoholist, idag är jag INTE helnykterist men jag dricker betydligt mindre mängder än vad som systembolagets självtest räknar som ”du bör tänka över dina alkoholvanor” utan medicin så hamnade jag på övre gränsen till att behöva hjälp omgående.
Nu när jag fått min diagnos och medicin så kan jag även analysera symptomen, och jag är HELT övertygad om att många av mina gamla ”supar-kompisar” som kämpat i år tionden mot spriten skulle visa sig ha ADHD/DAMP om de testade sig, och därmed klara av sina alkoholproblem med hjälp av medicin.
Själva ruset klarar man sig utan och jag har vare sig lust eller råd att berusa mig på medicinerna jag får, och orsaken till att jag supit är helt enkelt att jag var beroende på det viset att ADHD-symptomen släpper när man är på gränsen till medvetslös, men med medicinen jag tar känns inget rus ALLS och dessutom är jag fokuserad nu till skillnad från när jag inte hade medicin, jag är inte impulsiv, skillnaden syns om man säger såhär ”utan medicin kan jag på sin höjd fokusera tillräckligt för att läsa rubriker i en tidning (inte alla men några) men MED medicin kan jag läsa hela böcker”
Jämför alltså inte med droger, droger tar man för att bli berusad, medicin tar man för att dämpa symptom.
Dessutom lägger man inte märke till mig när jag medicinerar, jag är precis lika skärpt och klar i huvudet som den som INTE har ADHD, men utan den medicinen orkar jag inte med tillvaron och då blir det omåttliga mängder alkohol, och DÅ lovar jag att det märks.
Men det kanske finns de som hellre träffar oss berusade på stan (och alla är inte alltid så trevliga då) än att träffa oss nyktra och trevliga, men då tycker jag att ni också kan stanna till och snacka lite när det kommer en berusad man och gör allt för att få er uppmärksamhet ute på stan.
Det är hemskt ifall läkare ”övermedicinerar” med mediciner som dämpar symptomen hos ADHD-patienter, inte bara för skadeverkningarna utan även för patientens ekonomi.
Mina mediciner kostar knappt 500 kronor för 20 tabletter (ingen missbrukare skulle betala så mycket, med tanke på hur mycket som skulle krävas för att han skulle bli ”hög”)
Alltså kan man inte blanda ihop min medicin mot ADHD med droger att berusa sig med.
Det ÄR hisnande siffror. Barar i Sverige drog de tre största bolagen in 375 miljoner förra året på ADHD-preparat – vinsterna har skjutit i taket i samma takt som utskrivningen har ökat. En halv miljard är nog prognosen för 2011. Och bolagen som nämns i artikeln ovan om miljardaffärerna är de som fått betala gigantiska böter i USA för sin bedrägliga marknadsföring. När det här tas upp brukar förespråkare för drogerna (Metamina, Concerta, Ritalin) genast ta till termen ”konspirationsteorier”. Det bästa sättet att göra slut på det argumentet är nog att läsa rapporten från ansedda Public Citizen om läkemedelsbolagens samlade bedrägier, i ”Rapidly Increasing Criminal and Civil Monetary Penalties Against the Pharmaceutical Industry: 1991 to 2010″ http://www.citizen.org/hrg1924
Det är en chockupplevelse att gå igenom denna rapport.
Och det är alltså samma bolag som driver upp försäljningen av psykostimulantia också i Sverige. Som tidigare skrivet, det skulle inte kunna hända här, ALDRIG skulle det bli något som ens avlägset liknade situationen i USA, sade Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och deras psykiatriska rådgivare. Nåväl, antingen ljög de från början eller så tappade de kontrollen när marknadskrafterna trampade gasen i botten. För faktum är att vi på flera håll i landet nu har ”USA-siffror”. 6,2 procent av ALLA pojkar (10-14 år) på Gotland får nu psykostimulantia. 5 procent av alla pojkar i samma åldersgrupp i Uppsala län får också psykostimulantia – VAR TJUGONDE POJKE I DENNA ÅLDERSGRUPP (källa Socialstyrelsen). Och hur många av pojkarna på Gotland och i Uppsala län har fått själva diagnosen ADHD (utan att få piller)? Börjar det närma sig 10 procent?
Vi kan här nedan läsa flera förespråkare för narkotikan som för fram de vanliga argumenten att det som kallas ADHD är genetiskt, att den ökade utskrivningen beror på ”ökad kunskap”, att det egentligen inte är droger etc etc.
MEN nu har vi en scen som gör de argumenten fullständigt förlegade. För ingen tror väl på att var tjugonde pojke får narkotika på grund av ”ökad kunskap” eller av ”genetiska skäl”. Här har vi samma marknadsföringskrafter som i USA, och samma strategier för att åstadkomma extrema profiter.
Det är dags för en granskning av läkemedelsbolagen liknande den som lett fram till miljardböterna i USA, som så utförligt beskrivs i rapporten från Public Citizen.
det ÄR genetiskt, 70 % ärtflighet ungefär, och vilka vet bättre något om detta än vi med diagnosen som dessutom ser hur det ser ut i våra familjer, i mitt fall kan jag gå tillbaka 4 generationer och extremt tydliga symtom på adhd finns i ett oavbrutet led fram till mig själv och nu min son. Diagnosen har inneburit en lättnad för mig och min släkt, då en förståelse för alla slags knepiga beteenden äntligen fått en förklaring. Vi är inte socialt belastade på något vis, inget missbruk, inget utanförskap i samhället, men det finns en stresskänslighet som lätt leder till impulsiva och ofta aggresiva utspel och detta går som en röd tråd genom generationerna.
Att ta centralstimulantia då man har adhd gör inte någon hög, utan man blir ”som alla andra”. Skulle du neka en smärtpatient morfin med hänvisning till att det är ett narkotikaklassat läkemedel, eller att företag tjänar pengar på det? Nekar du mig min medicin så innebär det att du låter mig lida, och min omgivning får också lida. Vi som kämpar med vår funktionsnedsättning vet mer vad vi talar om än självutnämnda experter som får frispel direkt de hör ordet narkotikaklassad nämnas.
Helt oberoende av vad du tycker om Nader, så talar alla fakta i Public Citizens rapport om läkemedelsindustrin sitt tydliga språk: Det rör sig om en industri som nu tagit över toppositionen från vapenindustrin vad gäller bedrägeri och bestickning. Det är en gigantisk kriminell verksamhet som beskrivs. Har du läst rapporten? Vad är dina kommentarer?
Jag måste säga att det var ett uttalande som heter duga när du klassificerar kritiker så här: ”självutnämnda experter som får frispel direkt de hör ordet narkotikaklassad nämnas”. Räknar du FN:s narkotikakommission (INCB) och EU-kommissionen till de ”självutnämnda experterna” – de har ju starkt kritiserat den ökade utskrivningen av narkotika respektive klargjort de stora farorna för spridning och missbruk.
http://www.realchange.org/nader.htm
public citizen, grundat av Ralph Nader? Mr. Skenheligt helgon himself?
är mamma till 5 barn var av 3 med ADHD två medicinera. skulle ADHD diagnosen funnits när jag var barn skulle jag garanterat fått den som vuxen har jag lärt mig att hantera mins svårigheter, men skoltiden var inte lätt alls ändå har jag utbildat mig till sjukskötar inom psykiatrin. har haft föräldrar som varit mycket bra för mig.
men när det finns medecin som hjälper varför inte ge den inte säger vi nej till värk medecin till de som har ont eller glasögon, rullstol med mera till de som behöver det.
mamma gånger flera
Jag har ADHD, medicinerar med Ritalin och relativt stor dos. Enligt min psykiater som gärna vill minska den. Det fungerar bra med medicinen, men det som jag upplever är att jag inte får någon annan kompletterande hjälp som jag frågat efter så många gånger. Alltså samtalskontakt där jag kan arbeta konkret med hur jag ska hantera mina svårigheter i vardagen då de ställer till det för mig. Psykiatern säger att jag är ”för frisk” för sådan hjälp med tanke på hur resurserna ser ut. Suck.
Hej
Tycker att det är bra att ni äntligen börjar granska dessa förbannade piller alla måste äta. Har själv adhd där försäkringkassan försöker tvinga mig att äta droger för att få rätt hjälp. Trots att jag mår dåligt av CS-medel med ångest. Sedan så vet jag att man langar medicinen till sina vänner vid fester.
Mvh
Hej igen
En gång så var jag med och gjorde reklam för dessa droger i en tidning för oss med adhd. Fy fan vad jag ångrar mig idag med tanke på hur fel jag hade. Fattar inte hur läkare kan gå ut och säga att medicinerna är ofarliga när vi vet att så inte är fallet.
Mvh
Richard, ta och berätta lite mer om dina erfarenheter med pillren. Det är känt att media som du säger gärna släpper fram personer som gör ”reklam för dessa droger” men inte dem som blivit skadade. Så viktigt att de skriver mer.
Till Olle
När ångesten tog över så slutade jag använda piller som då bestod av amfetamin. Hudförändringar, sömnlöshet, torr i munnen trots att man var noga med att borsta tänderna.
Var varken glad eller ledsen och blev mer inbunden som människa. Visst fick man saker och ting gjorda men kvinnan var inte längre jag. Richard är bara ett taget nick, hi hi.
Första månaderna var helt okej, sedan så blev kroppen tolerant och drogen tog inte så bra längre. Läkaren berättade att man ökar dosen för att få samma effekt, då hoppade jag av.
Kommer ihåg att jag frågade om man inte skulle undersöka min kropp i samband med dessa tabletter? Läkaren bara log och sa att jag kan ta pulsen hemma.
Aldrig någonsin har jag blivit erbjuden någon annan hjälp för mitt funktionshinder än piller. Den som påstår att vården tar metamina eller conserta som sista utväg ljuger.
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20080122000038&DocTypeID=7&UserTypeID=2
Mvh
Tack ”Richard” för ditt svar. Jag kan tänka mig att det inte är lika lätt att komma ut i media med det budskapet än den reklam du fick ut tidigare. Jag hoppas du kan fortsätta att göra din viktiga historia känd, och jag hoppas du får hjälp och ordning på ditt liv.
Till Olle
När ångesten tog över så slutade jag använda piller som då bestod av amfetamin. Hudförändringar, sömnlöshet, torr i munnen trots noggrannhet med tänderna.
Var varken glad eller ledsen och blev mer inbunden som människa. Visst fick man saker gjorda men kvinnan var inte längre jag. Richard ett taget namn, hi hi.
Första månaderna var helt okej, sedan så blev kroppen tolerant och drogen tog inte så bra längre. Läkaren berättade att man ökar dosen för att få samma effekt.
Kommer ihåg att jag frågade om man inte skulle undersöka min kropp i samband med dessa tabletter? Läkaren bara log och sa att jag kan ta pulsen hemma.
Aldrig någonsin har jag blivit erbjuden någon annan hjälp för mitt funktionshinder än piller. Den som påstår att vården tar CS-medel som sista utväg ljuger.
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20080122000038&DocTypeID=7&UserTypeID=2
Mvh
Jag tycker att beskrivningen av ”svenska koncernen bakom amfetaminpreparatet metamina omsatte exempelvis 3,5 miljarder kronor under förra året” bör få årets mörkaste grävlingspris. För handen på hjärta hur mycket av dessa pengar kan Metamina stå för?
Eller det var kanske mer för att reta upp med osakligheter, så att man sedan kan säga: Oj vad förbannade personer med ADHD blir när det ifrågasätts att de får hjälp… lr nått sånt.
Systemfelet ligger väl snarast i att läkarnas vidareutbildning ofta sker via läkemedelsbolagen och att de därmed har tillgång till en ganska frodig mjölkkossa. Men också att forskningen kring folkhälso-incitamentet därmed har leasats ut till intressenter med med andra drivkrafter som främsta incitament. Staten bör kunna tänka mer ”kapitalistiskt” på sina egna grundvalar och inte outsourca grundincitamenet för folhälsa och forskningen kring den.
Det finns en grundläggande sak om miljardindustrin med ADHD-psykostimulantia och andra psykofarmaka och den falska marknadsföringen (se Public Citizen, ”Rapidly Increasing Criminal and Civil Monetary Penalties Against the Pharmaceutical Industry: 1991 to 2010″ http://www.citizen.org/hrg1924 ), som verkligen skulle behöva granskas: DEN VANDRINGSSÄGEN SOM GJORT DET HÄR MÖJLIGT, ”DEN BIOKEMISKA OBALANSEN”.
Grunden för att skriva ut ADHD-psykostimulantia är att preparaten påstås rätta till en brist hos vissa personer, de åstadkommer en balans i ett tidigare ”obalanserat” tillstånd. Ingen har kunnat undgå liknelserna mellan diabetes och ADHD, insulin och psykostimulantia.
MEN de största och ledande bland psykiatriker vet att det här rör sig om falsk marknadsföring. De tycker att det här är så pinsamt att de nu tar till drastiska liknelser för att inte förknippas med läkemedelsbolagens falska påståenden om ”bristsjukdomar” – som också sprids via sponsrade patientföreningar.
Så här säger exempelvis chefredaktören för stora amerikanska Psychiatric Times Ronald Pies nyligen i en ledarartikel: ”I själva verket var idén om den kemiska obalansen en slags vandringssägen – aldrig en teori som seriöst framförts av välinformerade psykiatriker.”
Smaka på den – aldrig framförts av välinformerade psykiatriker, ”EN SLAGS VANDRINGSSÄGEN”.
Den världskände psykofarmakologen David Healy gjorde följande kärnfulla kommentar om den ”biokemiska obalansen” (för depressioner): ”Serotoninteorin om depression är jämförbar med masturbationsteorin om vansinne” (alltså den gamla psykiatriska teorin att man blev vansinnig av att onanera).
Till och med det amerikanska psykiatrikerförbundet har tvingats erkänna att idén om den ”biokemiska obalansen” i hjärnan
”antagligen kom från läkemedelsbolagen” (Mark Graff, CBS juli 2005).
DET ÄR DENNA VANDRINGSSÄGEN SOM LIGGER TILL GRUND FÖR MILJARDFÖRSKRIVNINGEN – HUR HAR DEN KUNNAT FÅ MARKNADSFÖRAS UTAN ATT IFRÅGASÄTTAS?
Ingen vandringssägen. Det har visat sig att ADHD-patienter har lägre halt noradrenalin och dopamin än andra vilket blir bättre med medicin. Vilken värld lever du i?
Alla blir såklart inte hjälpta av medicin men många blir det, ska du ha rätten att vägra dem den hjälpen?
Tack ChockingHazard – du kan ju ställa frågan till chefredaktören för Psychiatric Times, den världskände psykofarmakologen David Healy och APA:s talesman – ”vilken värld lever ni i?” Det är ju dom jag citerar. Det är dom som uttalar sig om myten om den kemiska obalansen.
Kan du referera till någon exakt studie som säger emot det dessa världskända herrar säger, kan du referera till någon klinik där man kan mäta upp ”den lägre halt noradrenalin och dopamin” som du påstår ”ADHD-patienter” har?
Det finns en grundläggande sak om miljardindustrin med ADHD-psykostimulantia och andra psykofarmaka och den falska marknadsföringen (se Public Citizen, ”Rapidly Increasing Criminal and Civil Monetary Penalties Against the Pharmaceutical Industry: 1991 to 2010″ http://www.citizen.org/hrg1924 ), som verkligen skulle behöva granskas: DEN VANDRINGSSÄGEN SOM GJORT DET HÄR MÖJLIGT, ”DEN BIOKEMISKA OBALANSEN”.
Grunden för att skriva ut ADHD-psykostimulantia är att preparaten påstås rätta till en brist hos vissa personer, de åstadkommer en balans i ett tidigare ”obalanserat” tillstånd. Ingen har kunnat undgå liknelserna mellan diabetes och ADHD, insulin och psykostimulantia.
MEN de största och ledande bland psykiatriker vet att det här rör sig om falsk marknadsföring. De tycker att det här är så pinsamt att de nu tar till drastiska liknelser för att inte förknippas med läkemedelsbolagens falska påståenden om ”bristsjukdomar” – som också sprids via sponsrade patientföreningar.
Så här säger exempelvis chefredaktören för stora amerikanska Psychiatric Times Ronald Pies nyligen i en ledarartikel: ”I själva verket var idén om den kemiska obalansen en slags vandringssägen – aldrig en teori som seriöst framförts av välinformerade psykiatriker.”
Smaka på den – aldrig framförts av välinformerade psykiatriker, ”EN SLAGS VANDRINGSSÄGEN”.
Den världskände psykofarmakologen David Healy gjorde följande kärnfulla kommentar om den ”biokemiska obalansen” (för depressioner): ”Serotoninteorin om depression är jämförbar med masturbationsteorin om vansinne” (alltså den gamla psykiatriska teorin att man blev vansinnig av att onanera).
Till och med det amerikanska psykiatrikerförbundet har tvingats erkänna att idén om den ”biokemiska obalansen” i hjärnan
”antagligen kom från läkemedelsbolagen” (Mark Graff, CBS juli 2005).
DET ÄR DENNA VANDRINGSSÄGEN SOM LIGGER TILL GRUND FÖR MILJARDFÖRSKRIVNINGEN – HUR HAR DEN KUNNAT FÅ MARKNADSFÖRAS UTAN ATT IFRÅGASÄTTAS?
Det här och hela industrin bör granskas. Många tror att läkemedel är det enda sättet att komma till rätta med olika diagnoser. Någonstans inbillar man sig att läkemedelsbolagen vill vårt bästa. Första prioriteringen i bolagen är att ge avkastning till ägarna.
Hej! Jag har blivit trakasserad och förtalad av så kallade ADHD fixerade experter bara för att jag lever sunt och tänker på min hälsa och inte umgås med kriminella, kvinnomisshandlare, våldsverkare, vandaler, översittarsvin mm. De har ljugit om att jag skulle vara farlig och våldsam. Är emot allt vad våld och knark heter. De sitter och önskar att friska och traumatiserade eller utsatta människor ska ta livet av sig.
Det är inte alla ADHD diagnos-patienter som behöver äta adhd medicin med ämnen från narkotika i. Det finns ju faktiskt adhd medicin utan sånt preparat i. Tro mig, det finns andra lösningar.
Omega 3 tabletter kan också underlätta mot adhd.
Jo tack, det har vi också hört.. och testat.. tillsammans med allsköns alternativa behandlingar och ”hjälpmedel”.. Vi är vidöppna för ALLT som kan hjälpa OAVSETT vad det än må vara..
Vi har testat Omega 3 (Sälolja är starkast) och det kanske hjälper någon med svaga symptom, eller för vanliga människor som vill skärpa sina hjärnfunktioner, men för alla med en betydande grad adhd är det ungefär som att säga till en person med brutet ben att det hjälper mot smärtan om de tar en Panodil.. Det har ingen som helst effekt.. som att hälla vatten på en gås..
Försök förstå, ni hade inte velat att jag släppte ut min son utan att han tagit sin medicin.. det vill han inte själv heller.. Ett skenande, relativt stort och starkt tåg utan hämningar, hänsyn, vett eller sans.. och då är han 9 år… Det krävs flera vuxna personer för att hålla fast honom om han går överstyr, vilket han gör omgående. Det finns saker och händelser överallt som triggar honom.. vi talar superdator med oerhörd input som registrerar allt och som styrs av slumpmässiga impulser.. inte av vett, etikett, vilja eller hänsyn till andra.. Betänk om han var 20 år istället… Det är emellanåt ren bärsärk och han har haft sönder en hel del genom åren före medicinen.. Det kunde varit någons bil som slogs sönder t ex, men tack och lov handlade det aldrig om något så dyrt eftersom han bevakades som en hök. Ingen var någonsin längre bort än 1½ meter ifrån honom.. – slitsamt..
Med medicin är han fortfarande aktiv, men på ett positivt och mer kontrollerat och konstruktivt sätt, vänlig, omtänksam, artig, hjälpsam och oerhört läraktig. Som 2 åring loggade han in på datorn, öppnade ett onlinespel, satte sig i en helikopter och flög iväg(!) med en intet ont anande skytt i baksätet som inte hade en aning om hur gammal piloten var.. Han hade sett datorn startas och användas EN enda gång och då var det ingen som spelade.. Vi talar input. Datorn är det enda han klarar att fokusera på och det ordentligt. Att han sedan enligt mätningar lyckades förflytta sig 45 meter(!) på en kvart på sin stol medans han satt vid den är en helt annan sak.. testa att småhoppa 45 meter framåt på rumpan själva..
Vilken version av min son vill vi ha lös i samhället??
Eller, skall jag köra Omega 3 istället för Concerta??
Åsikter?? Och nu menar jag från personer med adhd..
Bra skrivet Elinore!
Att ”koncernen” som tillverkar Metamina omsätter 3,5 miljarder kan de nog inte tacka Metamina för! Recip AB innehar försäljningstillstånd för 43 läkemedel på svenska marknaden enligt fass.se. Eftersom Metamina är ett licenspreparat ingår inte det bland dem – att det därmed skulle utgöra någon större del av dessa 3,5 miljarder verkar otroligt. Eftersom ni dessutom inte talar om vad ni avser med ”koncernen” kanske vi ska titta på Meda AB (som enligt wikipedia äger Recip AB) då ytterligare ett 150-tal godkända läkemedel ska adderas till omsättningen.
Er insinuering att ”Det är miljarder som står på spel!” är inte underbyggd av de framlaggda fakta och är bara dålig journalistik! Skärpning!
Hej,
Det står tydligt i texten ovan att även andra läkemedel ingår i siffrorna. Däremot finns helt klart väldigt starka intressen i branschen och det kan vara intressant att ta reda på vilka faktorer som bidragit till att så mycket adhd-preparat skrivs ut. Men texten ovan är långt ifrån en komplett research. Det är som sagt fortfarande upp till läsarna vad vi ska titta närmare på.
Ja, jag kan väl lägga till länken till rapporten från Public Citizen igen: ”Rapidly Increasing Criminal and Civil Monetary Penalties Against the Pharmaceutical Industry: 1991 to 2010″ http://www.citizen.org/hrg1924 ),
Vi har precis samma bolag i Sverige – de största aktörerna: Janssen-Cilag, Eli Lilly, Novartis.
Men vad har dina redovisade siffror med ”faktorer som bidragit till att så mycket adhd-preparat skrivs ut” att göra?
En koncerns omsättning blir ju ointressant om vi inte samtidigt får veta hur stor del adhd-preparaten står för…
Den totala kostnaden för adhd-medicinering (inklusive övriga N06B-preparat och andra diagnoser) i Stockholms landsting, Skåne och Västra Götalands regionerna tillsammans torde ha hamnat kring 150-200 miljoner förra året (om deras prognoser stämt). Detta ska alltså fördelas på ett 20-tal preparat och 5 bolag. För att vi ska komma upp i dina redovisade siffror har övriga Sverige ett oöverstigligt adhd-problem…
Det är intressant att ta reda på och troligen värt att granska varför så mycket centralstimulantia skrivs ut men jag anser fortfarande att det är oärligt och insinuerande att argumentera med det ”faktaunderlag” du använder.
jag tycker det är knepigt med läkemedels industrins marknadsförig jag tycker att medicinen hjälper mig men jag förstår inte varför en NPF läkare har pennor märkta med concerta/strattera etc. jag förstår inte hur jag kan sitta hos barnmorskan och titta på prylar och gåvor man får av läkemedelsföretag, när jag var yngre och besökte ungdomsmottagningen fick man ett tandborstset om man valde minipiller och när jag sist skulle testa på p-ring hos barnmorskan så fick jag en necessär med broschyrer. jag tycker det känns fel att något läkemedel marknadsförs med saker, som att köpa en happy-meal och få en leksak. läkare och patient bör ha tillgång till fass och relevant information men endera bör få pennor/tandborstar/necessärer från företagen!
vad är nästa steg skall alvedon förpackningarna fungera som kinderägg då det inuti finns en lite överraskning? jag undrar vad jag hittar på en medicin avdelning finns det då pennor och block med ”varan” logga på? får patienter som blir förskrivna ”varan” stödstrumpor som present?
jag tycker det skulle kännas bättre om landstingen undanbad alla extrasaker, inga pennor, block och pärmar med läkemedelsloggor och inga presenter till patienter, bara konkret relevant information!
undrar vad som finns om jag bryter benet, får jag en present om läkaren väljen en viss sorts gips? eller har läkaren blivit sponsrad med en liten smart burk på skrivbordet som har gipstillverkarens logga, fiffig information om gipsets förträfflighet och där några av ortopedens verktyg passar in i förvaringslösningen på en smidigt sätt? detta hittar jag på eftersom jag ej brutit benet än men det känns inte orimligt. :/
I researchen har jag hittills sett tydliga tendenser att läkemedelsbolag sponsrar och ger ersättning till olika sjukhus. Det är för tidigt att dra slutsatser men det kan vara intressant att reda ut vad det här innebär.
Vaför inte passa på att granska Christoffer Gillberg affären medan ni håller på. Av vilken anlednig körde han hela sin utedning i dokumentpressen? Varför tålde han inte att bli granskad? Inte kan det vara för att skydda personerna i utredningen, eftersom i god forskarsed ska alla personer vara anonyma så det borde inte ha varit några problem att visa upp den för Eva Kärfe .
Så fort jag fick min diagnos ”ADD” så satte dom in medicin på mig utan att egentligen kolla om jag ville eller behövde det. Över ett års lidande blev det innan jag stod på mig att ta bort den för läkarna ville verkligen att jag skulle ha den, dom ansåg att jag var ”sjuk”. För mig gav den mig bara ”lite” bättre uppmärksamhetsförmåga och en lista med biverkningar, man kan ju undra om det verkligen är värt. Jag har aldrig någonsin känt i mitt liv att min uppmärksamhet förmåga ska ha varit jobbig för mig men för andra är det jobbigt. Det blir mer krångligt och krävande i dagens ”rushande” samhälle där allt ska vara perfekt och de som är speciella och personliga glöms bort eller väljs bort. Läkare är också väldigt snabba på att skriva ut mediciner för att det är enklare för dom än att sätta sig ner och prata med en.
Hej,
Hör gärna av dig till mig med dina kontaktuppgifter. Det gäller även andra personer som läser detta och har erfarenheter av adhd.
claes.petersson@aftonbladet.se
De satte knappast in medicinen mot din vilja. Man måste inte gå och lösa ut medicin och äta den bara för att en läkare skrivit recept.
Förresten, vad hette medicinen du fick?
En sak som är väldigt gemensamt med dom som har ADD/ADHD är att man har var väldigt lågt självförtroende och känner sig hopplös och misslyckad i alla situationer eftersom man blir ständigt kritiserad, mobbad och utstött under hela livet. Tror du verkligen det är lätt så att stå emot hela världen som är emot en, som vill trycka i oss piller, säger att vi är IQ befriade och kriminella, bara en belastning för samhället.
Jag har också ADHD och jag har aldrig upplevt att någon vill trycka i mig piller. Det var mitt val att börja med Ritalin och även mitt val att sluta, ev kommer jag försöka igen med den eller nån annan medicin men inte som det känns just nu.
Om din läkare/vårdkontakter säger att du är IQ-befriad, kriminell och en belastning för samhället så tycker jag du ska byta! Vet inte var du bor men det finns stöd (på de flesta orter?) genom habiliteringen för folk med ADHD.
Du svarade inte på vilken medicin du fick..?
Som många sagt, de som lever kring en person med ADHD uppfattar inte diagnosen som något lättvindigt. Impulsiviteten, ibland aggressionerna, den korta uthålligheten och den knappa koncentrations-/uppmärksamhetsförmågan tillsammans med andra svårigheter gör att det är energikrävande att hantera.
De som får diagnosen och rätt hjälp får betydligt högre livskvalité samtidigt som familj och omgivning mår bättre när vardagen flyter på lättare.
Det är viktigt att förstå, att diagnosen inte bara innebär tillgång till medicin utan även förståelse och rätt stöd.
Undrar hur mycket läkemedelsbolagen tjänar på värktabletter..? Kan ni inte undersöka det också?
Ja, varför inte. Läste för inte så länge sen att försäljningen gått upp kraftigt efter att de började säljas i dagligvaruhandeln.
Min dotter mådde dåligt och efter en himla cirkus så skrevs det ut ADHD medicin åt henne.
När den blev utskriven så var hon redan på bättringsvägen. Nu påstår dom att det är medicin som gjort att hon mår bra!!! Hon blev precis myndig när detta hände och barnslig som hon ännu är så litar hon på läkarna.
Jag tror inte ett dugg på diagnosen. Hon var den lugnaste unge man kunde ha när hon var liten.
Däremot så har hon fått ett himla dåligt humör sedan hon började medicinera.
Hej,
Intressant, och jag skulle vilja veta lite mer. Hör gärna av dig till mig med dina kontaktuppgifter:
claes.petersson@aftonbladet.se
varför efterfrågar du bara kontakt med dem som berättar om negativa erfarenheter och är kritiska? jag önskar en att flera bilder visas och där ingår de negativa, men eftersom du önskar kontakt med de som är negativa ger det ju bilden av att det är det syftet du är ute efter? har du redan balanserad kontakter och behöver fylla på med negativa eller söker du stöd för din teori som du vill vinkla utifrån?
En journalistisk granskning utgår oftast från ett problem. Vi hade inte gett oss på det här ämnet om vi tyckte att allt ser ut att vara frid och fröjd. Däremot kan man absolut ta upp positiva exempel, det gjorde vi t ex i våras i vår skolgranskning.
Även lugna barn kan ha ADHD. Vad menar du med ”en himla cirkus”?
detta önskar jag att AB tar upp om ämnet.
att fler får papper på sin diagnos betyder det att fler har diagnosen eller att fler får papper och hjälp?
vad är ADD och vad finns det för behöv av stöd. en pojke med ADHD är den ”klassiska” bilden som skolan gärna vill diagostisera och medicinera för att dessa ställer till problem. men jag upplever att jag som underaktiv istället för överaktiv inte blev sedd för även fast mitt behöv var jättestort så fick inte jga en utredning eller stöd eftersom en utspacad ungen inte ställer till problem med andra?
hur agerar skolorna, hur hanterar de budjet, en uppgiven lärare har berättat att skolledning upmanar lärare till att inte utreda elever för då måste de anställa speciallärare och det är dyrt. skall det verkligen ligga på lärare att upmana till utredning, är inte då risken att de gör så få som möjligt eller bara efterfrågar det när det blir obekvämt för dem själv (mao ”ADHD pojkar” som ställer till problem för andra).
hjälpmedel, hjälpmedlen är föråldrade och stegen framåt går långsamt! i mitt landsting upphandlar det om hjälpmedel på det sättet att som minnes stöd erbjuds ”handi”/”handifon”. problemet är att handi är även anpassade efter mer funktionshindrade person tex utvecklingsstörd, det innebär att hjälpmedlet inte hjälper mig för att den är för simpel. det ligger flera åt efter i utvecklingen av tex google calender eller microsolf outlook. jag har behov av ett minnes stöd men det enda handin erbjuder är ett annat typ av minnes stöd. (jag behöver veta att jag skall påbörja aktivitet om 2 timmer och kunna snozza påminnelsen, handin påminner när aktiviteten startar) jag får mitt behöv tillgodosätt med en stationär dator men endast när jag sitter vid datorn men jag kan ju inte ha med min datorn på toaletten/bussen/shoppingvaruhuset/skogen.
samtidigt som andra landsting upphandlar med inköpare, där jag kan välja fritt av det som finns på marknaden och hitta det som hjälper mig. för olika problem och olika personer kan inte bli hjälp av samma saker. vissa landsting upphandlar på det sättet medan andra är gammaldags och erbjuder ett hjälpmedel för att så stort spektra som tex minne!
jag är intresserad av reportage som vidgar vyerna för ADHD/ADD vad finns det utöver barn (främst pojkar) i 10-12år åldern, finns det vuxna, finns det flickor, finns det pensionärer, finns det företagsledare/undersköterskor/lärare/professorer/elektriker som har egna problem.
hur ser det ut i olika samhällen och städer norr till söder hur är situationen och miljön för en person med ADHD/ADD. hur är stödresurserna, arbetsklimatet i den storstad/by som den personen lever i? det är intressant att höra om stockholm men det är minst lika intressant att höra om det som bor på en glesbefolkad plats.
kanske göra en kartläggning av kommuner och landsting vilka erbjuder mycket stöd och vilka erbjuder lite stöd som är villkorat? tex kanske boendestöd kan hjälpa en person med problem väldigt mycket i vissa städer samtidigt som utrymmer för stöd är litet i andra, hur olika är det pga var jag bor? jag upplever att det är olika och att stödet inte utgår från individen utan att kommunen och landstingens egna regelsystem sätter begränsningar i stödet. det är dumt att kollektivt sätta begränsningar i stödinsatser, vissa kanske behöver busstränas medan andra har behov av bilskjuts för att klara sig etc. jag upplever att det tankar och ideér kan skilja väldigt mycket inom samma stad tex personligt ombud skjutsar för att det är bra om personen kommer till mötet medan boendestöd benhårt tror att vägen till oberoende och att klara saker själv är igenom att kämpa och träna tills det fungerar. hur individanpassat är det två olika ideér och rimligtvis stämmer den ena mer än den andra vore det inte rimligt att det utgick från individen istället jag borde ju veta bättre vilket stöd som funkar bäst?
vilket stöd ger personligtombud personer i olika städer och vilken rättighet har jag. är tex personligtombud på ett ställe bara anpassat till en person som mår psykiskt dåligt och inte har ADHD? hur flexibelt eller stelbent väljer kommunerna att göra sina insatser och vad tycker dem mottagare av hjälpen som känner sig begränsade och inte sedda och dem som får stor nytta av det? tex utgå från olika behöv och se hur de kan hanteras av olika kommuner, är det krångligt att få hjälp eller är det självklart? vilken mall måste jag passa in i för att få stöd?
Min son diagnostiserades med ADHD och SPÅR av Asperberg för sin ångest och sina depressioner. Vi anhöriga reagerade direkt – han har Asperger (man kan inte ha spår av Asperger då det är något som inte försvinner) – inte ADHD – men han medicineras för ADHD:n. Han har nu medicinerat i stort sett sen han var 5 år (är idag 37) och inte blivit bättre. Nu har vi krävt en ny utredning för att få ett konstaterande av Asperger som dessutom ger mkt större rättigheter till hjälp/vård (vilket också är tokigt egentligen).
Bra att ni tar upp det här – psykvården är totalt kass – ingen samordning och ingen känsla för att det faktiskt är personer man behandlar inte diagnoser….
ja aftonbladet bör granska LSS, om varför asberger ger så mycket mer rättigheter till hjälp och stöd!
jo jag har ju valt damp för att vara hipp…. det kan ju oxå bero på att det uppmärksammas mer än det gjorde på tex 80talet jag äter ritalin och det har gjort så att jag finkar väldigt bra och har hjälpt mig hitta migsjälv och vara stolt över det!!!!!
Okej, jag blir rätt sur på sådana här artiklar. Detta eftersom problemet ligger inte i bara att det skrivs ut för mycket neuropsykiastrika mediciner, utan jag är av åsikten att det finns många fler mediciner som det görs så med. Det var inte så länge sedan som det var mycket svårare för läkare att skriva ut ADHDmediciner, jag menar med det är att det var faktiskt inte vem som helst.
Problemet ligger inte i att det tjänas pengar på att det skrevs ut mer mediciner. Om jag exempelvis skulle vilja ha barn i framtiden så blir det hemskt mycket svårare då jag inte kan ta adhdmedicin samtidigt. Jag vill ha alternativ! Ge mig mina alternativ! Mediciner är inte alla av ondo, de kan i bästa fall öka livsglädjen för att det blir möjligt att klara mycket mer. Vad bryr jag mig om att det är någon slags maffiamänniskor som vill pracka på mig så mkt som möjligt? Jag har alltid, alltid, alltid ett val. Utan ADHDmedicin så hade jag inte kunnat slutföra skolan. Utan ADHDmedicin så hade jag inte kunnat flytta hemifrån. Utan ADHDmedicin så ja..jag hade gjort överilade saker oupphörligen, utan att tänka mig för någonsin.
Jag har ingen lust att tänka på maffiafasoner, för vet ni vad? Sådant får jag nog ifrån filmer. Jag har en livsglädje som funkar för dagen. Unna mig den. Låt mig få bli en medborgare som resten utav er och få ett meningsfullt jobb. Låt mig tjäna mina egna pengar, låt mig få skaffa min egna bostadsrätt, låt mig få ta körkort och låt mig få stå på mina egna ben. Jag tycker inte att det kan sägas tydligare än så. Det är jag som väljer och jag väljer när jag vill sluta.
Tänk er för då ni skall granska detta. Kalla Concertas beståndsdel för dess rätta namn vilket är Metylfenidat. Goggla på det, kolla vad detta ämne betyder och kommentera sedan om det är samma sak som amfetamin eller inte. Sedan titta på vad det är jag menar med att läkare har haft svårare att skriva ut ADHDmedicin. Jag har nämligen haft ADHDmediciner i cirka tre år. Så det kanske är ett slags samband där?
Vi ifrågasätter inte att det finns många som har hjälp av mediciner.
Självklart är det så.
Men som journalist försöker jag också se den stora bilden. Hur påverkas vården av dessa starka kommersiella intressen?
Jag är för övrigt inte så säker på att alla som använder adhd-mediciner skulle vilja ha produkter från de ”maffiamänniskor” du nämner. Om det skulle visa sig att det är så.
Om man jämför vilken ”miljardaffär” läkemedelen vid hjärtsjukdom, reumatism samt många andra sjukdomar omsätter så känns det löjligt att slå på stora trumman här..
under hela min uppväxt som kan målas som autistisk eller under aspberger, med absolut noll kommunikation till min omgivning, inga känslouttryck eller tårar, ledde under senare tonår till ett visst missbruk av lättare narkotika och alkohol. Utslagningen i skolan var en fruktansvärd konsekvens av ett fullständigt oförstående samhälle och en liten individ som aldrig fick hjälp med att förstå vad som var fel eller som ens tänkte tanken. Klassföreståndaren kom med en burk tabletter i handen, något som kunde blivit ödesdigrt då om presenten mottagits. Min hjälp kom aldrig av mediciner eller ens från vården som bara förvärrade läget med sina dubbla doser av antidepressiv medicin och neuroleptika. Förslag om ect? Någon hjälp med problemen fanns inte och all klagan om de dåliga effekterna viftades bort till de tröttnade och slängde ut en på gatan. Ett hopplöst fall, att i detta läget känna sig än mer värdelös behövdes ingen hjälp till. Lösningen var att flera år senare flera år som försökskanin, komma till behandlingshem och där började en förvandling som jag länge väntat och som aldrig kunde anas vidden av. Om hela uppväxten var en enda lång brist på rätt stimulans och bättre och näringsrikare mat än vad jag tidigare stött på så var det bara början. God mat, nyttig mat och ingen skräpmat blir i längden ett billigt alternativ och hjälper alla. Behöver inga mediciner, inget legalt knark heller och min stolthet är min ryggrad. De bär mig bättre än ett ton tabletter från en obscyr marknad. Naturen har krafter bara man tittar efter dem, det är bara påvar o prästerskapet som förnekar dess väsen…
Var är undersökningen i denna CHOCK artikel om verkligheten för övriga som får ADHD diagnos och där utprovad medicin är och blir svaret på ett fungerande och mer ”normalt” liv och ett slut på eller mindre dysfunktionellt beteende?!
Vinster som att kunna börja eller slutföra studier, vinster som ett yrkesverksamt liv, vinster som mindre sjukfrånvaro, förtidspensionering, vinster som minskad brottslighet, vinster med ett mer fungerande socialt liv som relationer som familj, var finns denna CHOCK rubrik med vidhållande artikel i media som här i Aftonbladet som en undersökande journalist borde se som självklart att ha som jämförelse angående artikeln ovan.
Hej,
Jag är inte helt säker på att jag förstår din fråga. Men jag tycker hur som helst att det känns relevant att titta på de stora ekonomiska intressena bakom läkemedlen, oavsett om det är många som upplever att de får hjälp av bolagens mediciner. Ser inget motsatsförhållande i det.
I am pro meds all the way. I take stimulant medications myself and they help me adjust and live in todays systematic society. There are other ways of helping ADHD symptoms too though, such as strict diet and exercise programs tailored for each individual. The problem is that Sweden is somewhat behind when it comes to this diagnosis and it is up to our health/mental health board to educate specialist of these natural options. When this system is set into place, natural means can be tried on the patient first and stimulant medications can then be used as a last resort. Furthermore, a strict diet/exercise plan can lower the dose of stimulant medications by the patient.
Thank you for writing this with an outside point of view.
It´s hopeless here. We have one group wanting and really, really needing meds. One group saying that there´s no such thing as adhd and meds are only made and given to create addicts in people that aren´t even patients. Last group aren´t interrested in the adhd patients whatsoever. They only like to find new topics to talk about so they have a reason to tell everybody else what they think. They don´t have a clue what the f**k they talk about..
Är fullständigt övertygad om att ADHD är ett problem för alla inblandade och drabbade. Vad som framstår som hårreasande är vårdens sätt att tackla detta problem, denna problematik. det går som en röd tråd genom hela deras verksamhet, att bortse från orsakerna till sjukdom och onödigt lidande, eftersom deras metod inte ens går ut på att bota, utan sälja. Därav de märkliga kostråden till Diabetiker, märkligt nog utformade av personer knutna till livsmedelsindustrin osv. Depressioner och allt från lätta till de svåraste problem behandlas på samma sätt, man letar inga orsaker i det förgånga och alla inblandade drar en lättnadens suck över de eventuella skuldkänslor de haft, medan andra kanske inte ens förstått att de gjort något som inverkat. Allt handlar om falsk trygghet och orsaken går främst att finna i filosofin sälja istället för bota. Sett till produktionen så blir bristerna uppenbara direkt, man påstår frekvent att hästpillren bygger på naturens egna preparat, men har ändå alltid tvingats till både djur och människoförsök med fruktansvärda konsekvenser och den märkliga grundinställningen att för människan skull måste något offras. Alla naturpreparat är för den sakens skull redan testade och biverkningar existerar inte ens, vilket ju industrin har svårt att motivera och förklara när biverkningar tar upp nästan lika mycket text som beskrivningen av preparatet. Industrins krav på vinst och att för förtjänstens skull syntetisera sina produkter och isolera den aktiva substansen har också den konsekvensen att den syntetiska kopian med alla de andra ämnena borttagna inte längre kan fungera som i naturen. Anser sig forskningen ha kommit längre än det som funnits, testats, använts under tusentals år? Forskningens rädsla för att själva testa sina häxbrygder känner vi till konsekvensen av, den grundfilosofin är svår att bortse från i tid och otid. Lönsamhetsaspekten och patent-rättigheter o -strider, aktieägarnas befarade lidande, överstiga med självgod marginal någon patientskaras intresse. Jag hyser ingen som helst misstro om människors problem, det är de summariska, för industrin så lönsamma och samtidigt så bristfälliga lösningarna som framstår så perfekta ändå i sista änden har sådana brister.
utan med att känna sin natur, tro på dess kraft och finna att möjligheter kan växa där ingen trodde skulle komma till livs. det blir bara möjligt med den rätta stimulansen. Det är ingen kemi (ursäkta motsägelsen) det är högre kunskap och respekt för mänskligheten, den ryms inte i byggnader uppförda för förtjänstens räkning. Frankensteins stretande med naturen och fascination över sig själv har aldrig upphört och strömmen har aldrig varit något att att leka med. Att samarbeta med naturen istället ger betydligt bättre förtjänster speciellt som det kommer alla till del, men det är ju inte samhällets svar på innevånarnas problem. Vi kan ju förneka våra egentliga besvär för att vi är så benägna många gånger att var till lags, det är ju upp till oss själva om vi tycker det är att lyckas, att vi också lurar oss själva. Hjälper någon till och tjänar gruvligt på det har vi kanske ett allvarligt problem, det obehaget kan någon ha medicin mot.
Med en läkarskara där så många tar livet av sig, trots arbetet inom hälsovården, bär tydligen systemet i sig något som mal ner människor under det de kallar verksamhet? All de som skadats av biverkningar upptäcker alldeles för ofta att de förutom sjukdomen, den misslyckade behandlingen också fullständigt förnekas när de blir till besvär. För det är väl så denna framgång som industrin lever så högt på kräver förnekelse, så tunn och bristfällig är dess grund, men så lönsam. Konsekvensen av en längre tids bruk av deras produkter, med så dåliga kostråd, måste vara ett pris patienterna aldrig förstått vidden av. De är fullständigt i händerna på en kraft, som förbrukar de som arbetar där och som inte är särskilt intresserad av mjuka resultat annat än minimala klagomål och som också släpper allt patientansvar när det passar dem. Människan är inte till för vården men de fortsätter oavbrutet att mala sina anställda in en maskin som bara ska vara så lönsam som möjligt. Patienter behandlas på löpande band efter en invand monteringsprincip, de sätter hjul, de tankar i något de kallar bränsle och ratten de monterera går bara till apoteket, allt annat avråder de ifrån. Verkar sätet knöligt och minst sagt sagt obekvämt så säger de att det ska vara så på denna modellen. Har de någon plats så är det för dem som har pengar, då finns det hur mycket resurser som helst. ADHD-problematiken har sina särskilda besvär men det är symptomatiskt att vården finner narkotika som det bästa medlet?
Om narkotika verkligen var lösningen på denna problematik, varför säljs inte tex kokablad direkt till konsument då? Här inträder inte patientens bästa utan lönsamhetsaspekten är den allomfattande och invändningsfria lösningen. Varför alla lösningar på så svåra problem som tex schizofreni betraktas som omöjliga av vården är ingen gåta, de har varit fullständigt nöjda med att bara trycka i dem medicin och hålla dem inlåsta. Ända tills någon tyckte det var för dyrt och som ett dåligt krigsminne betraktade dem som en belastning och slängde ut dem i verkligheten, den de aldrig förr fått hjälp med, där de flesta i skyddslösheten snart tog livet av sig. Om inte detta är ett skräckexempel på hur vården kan frångå sitt ansvar och skylla ifrån sig på patienterna,så gör de ju precis likadant med dem som tar livet av sig under den betydligt enklare diagnosen depression och det alltid efter att fått kontakt med vården! Hur man kan varastolt över att bara ha hopplöshet att sälja kan inte och vill inte jag spekulera i men hur kan denna princip betraktas och omhuldas som den rätta och dessutom lönsam, hur förhåller man sig till sociala förluster då? När också de som arbetar där får nog medan andra får för mycket? Det finns lösningar på allt, åtminstone måste hoppet finnas, att vården inte alls ägnar sig åt det kanske jag inte har en aning om. För att själv ha känts som ett hopplöst fall innan vården fick tag i mig och att de tog bort alla tvivel på det, medan åtta månader i adekvat terapi i grupp och enskilt började ett underverk och en förvandling så vet jag exakt var felen sitter, var de består och vilket försvar man otillåtna medel bekrigar sina kritiker med och vilka grunderna är för det. Man betraktar inte människor som en möjlig resurs utan i bästa fall som en blåögd konsument. Så nu ser du, jag har ingen anledning att racka ner på ADHD-gruppen, vad som blir svårare att smälta är att de bästa svaren och de bästa lösningarna undanhålls alla. Om schizofreni gick att hantera på något annat sätt än inget alls, eller ett, som passade en kostsam men minskande personalstyrka bäst, så kan medmänsklighet och ett djupt intresse föra människan till betydligt intressantare nivåer. Vad min diagnos var kom aldrig fram , men min uppväxt var skriande tyst, utan kommunikation med min omvärld eller ett uns av tankverksamhet. Den första gång tårar dröp ur ögonvrån utan att ha fått stryk, var i 12-13 års ålder till musik av Jimi Hendrix, om nu någon tycker det verkar konstigt så beror det mer på en ytterligt begränsad sinne värld. Att jag i skolan lärde mig stava exemplariskt och hade en fallenhet för språk men sjöng som en kråka, kan verka stämma. Att jag var fullständigt isolerad och utstött och en främling i min familj kanske inte ökar tilltron. Mina släktingar tror inte än att deras bror förändras utan fortsätter behandla sin släkting som den främmande instans han alltid varit. Om jag säger att jag på senare år sjungit i kör och fått en stämma en röst många skulle vilja ha, tror ingen på det, speciellt inte de som jobbat länge i vården. Att min musikalitet utvecklats åt ett håll min gamla sura lärarinna aldrig trott. Människans möjligheter är enorma bara någon sätter alla klutar till. Jag hade tur som träffade dem till slut, för terapin ändrade på så mycket. Kanske boken ”Det förlösande skriket” hela tiden höll mina förhoppningar brinnande under den tiden, personal inom vården på rehab(?) ägnade sig åt hån och förakt….. Denna instans försökte lura på mig ect under förspegling att det var en röntgen. Ect kan aldrig betraktas som annat än vården yttersta bevis på sitt dyrbara misslyckande, de förskönande beskrivningarna till trots. Fröet som fanns i sinnet var inget skydd men det ledde mig rätt och idag kan jag vara tacksam att vården inte lyckades ta död på mig, det hade de också urskuldat sig med som olycksfall i arbetet. Jag uttrycker mig idag hyfsat i skrift och tal men lider tyvärr av posttraumatisk stress. Vilket gjort att stavningen, minnet och muskulaturen inte är lika elastisk som den borde. Allt till ett pris av att ha utpekats som syndabock för en socialtjänst som var fullkomligt begeistrad och fullständigt hänförd över min svarta bakgrund, för att sätta dit mig, men blundade både för förändringarna, nuet, för att de gillade de enklaste lösningarna.
Om vården är en ”Ur askan i elden” instans, som så många tagit de fulla konsekvenserna av, saknar inte heller socialtjänsten denna för verksamheten så fulländade fatala egenskap. Det är väl sådant som kan kallas verksamhet om man lättvindigt bortser från offren. Om kommunens märkliga turer finns ingående beskrivning under Häxjaktens Logik(sökbart), många hävdar att jag vill framstå som ett offer, speciellt de som har något att dölja, men det denna organisation kallar verksamhet var ingen rättrådig stjärnsmäll utan en ingående beskrivning av en socialtjänst som begår alla övergrepp de kan på sanningen, lagar förordningar osv, för att den förfalskade bilden ska stämma och att det de ägnar sig åt ska kallas verksamhet. Denna värld är full av offer för den krassa lönsamhetens alla dresserade kungar och drottningar, faran ligger i att låta de finurliga lögnerna och de dåligt underbyggda föreställningarna styra våra liv. Vi har allt att vinna på att inte se varandra som fiender….. Att patientskaran ska anpassa sig till vårdens smala lycka måste ses som den bristfälliga filosofins mest misslyckade drag och allt vore väl okej om inte så många förr eller senare upptäcker bristerna, skadorna med den metod instansen likt påven krävt att ha rätt i. Det gäller att skydda sig med andra ord, inte med gummidräkt,